När det råder kris i den egna familjen är det inte alltid lätt att behålla en god relation till grannarna. När någon i hushållet förlorar jobbet, när äktenskapet stormar, när färgen på husfasaden flagnar och när inget ”känns som förr” är steget till att låta häcken växa ut och att börja titta snett på närboende – ifall man möter dem på gatan – sällan så långt.
I värsta fall finner man sig snart upptagen med att fundera på vilka som har lånat vad av oss och vad vi har lånat av dem. Vilka som har hjälpt till, och vilka som har tagit emot vår hjälp. Sådana funderingar landar nästan obönhörligen i samma försvarsmekanismdrivna slutsats: Allt är grannarnas fel.
Den fortsättningsvis pågående finanskrisen har inneburit svåra prövningar för Europa. I dagsläget går inte mindre än 26 miljoner människor inom EU arbetslösa. Resultatet av helgens Europaparlamentsval visar troligtvis just därför på stora framgångar för EU-kritiska, högerpopulistiska och rasistiska partier. Européerna har börjat skylla på sina grannar.
I Danmark blev främlingsfientliga Dansk Folkeparti största parti med över 26 procent av rösterna. I Frankrike segrade högerextrema Nationella fronten – med Marine Le Pen i spetsen – med sitt drygt 25-procentiga stöd. Även EU-motståndarna i brittiska Ukip blev störst i landet, med 28 procent. I Grekland kom nynazistiska (!) Gyllene gryning på tredje plats med sina dryga 9 procent. Och så har vi förstås Sverigedemokraterna (cirka 10 procent), Sannfinländarna (cirka 13 procent) och ungerska Jobbik (cirka 15 procent), med flera.
På gruppnivå i EU-parlamentet förlorar de stora partigrupperna därmed mark. Såväl konservativa EPP som socialistgruppen, samt liberalerna i Alde och de gröna, tappar mandat. En sak är dock viktig att minnas. Även om ytterlighetspartierna går framåt – primärt på höger-, men även på vänsterkanten – är de fortfarande i klar minoritet.
Trots att Europa har gått igenom en av historiens värsta ekonomiska kriser är det ännu de konstruktiva, samarbetsvilliga och EU-vänliga krafterna som har överhanden.
Eller, som EU-kommissionens ordförande Barroso utryckte det i ett pressmeddelande under gårdagen: ”Resultatet visar att det är möjligt att åstadkomma en pålitlig och fungerande majoritet i det nya EU-parlamentet.”
Visst har stämningen i kvarteret Europa delvis förändrats. Fast insikten om att vi alla, om än i olika utsträckning, går igenom samma sak och att vi är starkare tillsammans – samt att det faktiskt var därför som vårt samarbete inleddes från första början – är tack och lov tydlig hos den stora majoriteten av väljare.
Att skylla på grannen har aldrig medfört någonting gott. Det bär den europeiska historien allt för tydliga vittnesmål om.