För en månad sedan väckte det uppseende att olika förbund inom LO förbjöd personer som är aktiva inom Sverigedemokraterna att inneha fackliga förtroendeuppdrag. Det aktuella fallet gällde Transport som sedan början av 2000-talet uteslutit 15 Sverigedemokrater. ”SD:s politik strider helt mot våra stadgar om alla människors lika värde”, sade Transports ordförande Lars Lindgren till Dagens Nyheter.
Är detta en konstig hållning? Det tyckte bland annat DN:s ledarsida som hävdade att Transport borde stå upp för alla människors rätt till fackligt stöd och hålla på medlemmarnas rätt att välja vilka företrädare de vill till fackliga poster. Resonemanget kan låta riktigt, men döljer ett tankefel.
Transport och andra fackliga organisationer är inte myndigheter eller offentliga organ utan frivilliga sammanslutningar som verkar för vissa gemensamma intressen och har någon form av gemensam värdegrund. De väljer själva hur de vill arbeta, vilka stadgar som ska gälla och hur medlemmar som kan anses motverka organisationens syften ska behandlas. Man kan tycka vad man vill om Transports värdegrund eller om föreningsformalia i allmänhet, men det är en ofrånkomlig princip i en demokrati att varje organisation måste få lösa sådana frågor på egen hand.
Det borde vara självklart att alla medlemmar i en facklig organisation måste ha samma rätt till stöd exempelvis vid en konflikt med arbetsgivaren. Men det är inte lika självklart att personer som på det ena eller andra sättet motverkar någon del av organisationens syften och grundvärderingar är lämpliga som förtroendevalda. Hur man sedan förhindrar att sådana personer ändå utses är en annan fråga – men alltjämt en fråga som organisationen själv måste få reglera. Den som inte känner sig hemma i en facklig organisation med en viss inriktning har sin fulla frihet att gå med i en annan, eller bilda en ny tillsammans med likasinnade – just på det sätt som SD i våras aviserade att man tänkte göra.
Debatter liknande denna har ibland uppstått när Folkets hus på den ena eller andra orten har vägrat att upplåta lokaler till nazistmöten. Har inte alla rätt att hålla möten, oavsett vad saken gäller? Jo, mötesfriheten gäller alla men det är inte en medborgerlig rättighet att ha möte just i Folkets hus. Folkets hus- rörelsen grundades i ett bestämt syfte och med vissa uttalade värderingar som grund. Hur dessa värderingar ska tillämpas är rörelsens egen sak.
Kanske är det för att LO så länge har haft en så exceptionellt stark ställning i svenskt samhällsliv som en del har svårt att inse att organisationen faktiskt inte är en offentlig myndighet. Offentliga organ ska behandla alla medborgare lika, men medlemskap i Transport är inte jämförbart med medborgarskap i Sverige.