Regeringen vill stoppa möjligheten att göra rutavdrag för läxhjälp redan vid årsskiftet. Höstens budget kommer att innehålla den begränsningen och om inte hela budgeten röstas ned av riksdagen försvinner rabatten på läxhjälp. Därmed skulle läx-rut försvinna efter bara två år och det är ett bra beslut då reformen aldrig borde ha genomförts.
Läxhjälp med rutavdrag har funnits sedan 2007, men då för yngre barn som del av barnpassningen. När det i november 2012 utvidgades till att gälla gymnasieelever föll förstås barnpassningsargumentet. Snabbt utvecklades en helt ny bransch av läxhjälpsföretag som kunde stå till tjänst med att göra barnen redo för de mest attraktiva gymnasie- och högskoleutbildningarna. De som hade råd vill säga.
Alliansregeringen presenterade förslaget som en odramatisk skatteteknisk förändring för att komma till rätta med gränsdragningsproblem för rut-tjänster. Trots massiv kritik valde man att inte backa, vilket än i dag är en obegriplig hållning då en likvärdig skola är en av grundstenarna i exempelvis Folkpartiets politik.
Läxhjälpen var också ett avsteg mot rutavdragets grundprincip. Avdraget ska gälla tjänster som inte kräver specialistkompetens, tjänster som man också kan utföra själv. Därför ingår gräsklippning men inte beskärning av fruktträd. Därför kan läxhjälp för yngre barn tänkas, men inte för äldre.
Framgångsrika läxhjälpsföretag försöker nu att få sympati genom att hävda att de tvingas till uppsägningar, att den nya regeringen slår sönder en välfungerande verksamhet. Och det är möjligt att det är så. Men de måste ha vetat från början att de gav sig in på ett område som var kontroversiellt, att de skulle bidra till att öka skillnader i skolresultat mellan elever.
Läxhjälp i sig är bra, och de som behöver hjälp bör få det genom skolan. Rutavdrag i sig är också bra. Det var kombinationen mellan de båda som var högst olycklig men som förhoppningsvis bara blev en parentes i den svenska utbildningshistorien.