Det borde vara ett fasligt liv. Berättelsen fram till valet var ju att något gått sönder i Sverige efter åtta år med alliansen. Den nya S/MP-regeringen gjorde en något tveksam start där man hade svårt att komma överens, internt och med Vänsterpartiet. Men årsskiftet skulle i alla fall innebära en start för en ny politisk inriktning. Men så får i stället ”sönderfallet” fortsätta. Och ändå är det ganska tyst.
Nättidningen Dagens Arena gjorde i december ett försök att lista ”fem förslag som inte blir av om budgeten röstas ned”. Kanske kan detta ge en ledning om vad de rödgröna saknar allra mest när det nu också blev på detta vis?
Det börjar bra med höjd a-kassa. Det är ett förslag som alliansen borde ha tagit till sig för länge sedan, vilket UNT:s ledarsida påpekat många gånger. Ersättningen till arbetslösa har inte höjts med en krona sedan 2002. Men redan i förslag 2, slopad gräns för sjukförsäkringen, börjar det gå en aning på tomgång. Det vore väl ganska bra om socialförsäkringsutredningen fick komma med sitt slutbetänkande innan reformen rivs upp och sjukskrivningarna riskerar att skjuta i höjden igen?
”Sänkt pensionärsskatt med 270 kronor” och ”stopp för vinster i välfärden”, påpekar Dagens Arena. Men inte heller inte heller med den rödgröna budgeten hade det blivit vinststopp och pensionärerna hade i stället fått högre arbetsgivaravgifter. Och ”mer personal i vården och omsorgen”, till sist, kan väl i alliansens budget motsvaras av mindre klasser i skola och förskola.
Det är intressant att tidningen inte nämner traineejobben och den obligatoriska gymnasieskolan, två reformer som S dundrat på om i talarstolar på första maj och i valdebatter. Nu skulle Sveriges unga äntligen få chansen. Men dessa förslag har båda stött på problem när de mött verkligheten och det är väl egentligen ganska skönt att de inte genomförs, i alla fall inte ännu. Det går som sagt ganska bra ändå.