I början av juni presenterades Andra AP-fondens Kvinnoindex för 2016. Studien visar att andelen kvinnliga styrelseledamöter i bolag noterade på Stockholmsbörsen nu är 30,7 procent, jämfört med 27,9 procent föregående år. Bland nyvalda styreledamöter är över 40 procent kvinnor. Med samma ökningstakt som de senaste tre åren skulle det ta 10 år innan styrelserna är helt jämställda, enligt Andra AP-fondens beräkningar.
Det går alltså åt rätt håll med könsfördelningen i näringslivet, vilket kan tolkas som att de senaste årens hot om kvotering har gett effekt. Under sin tid som finansminister sa Anders Borg att han var beredd att lagstifta om inte könsfördelningen i börsbolagens styrelser blev mer jämställd. När de rödgröna tog över förvandlades hotet till ett konkret löfte. I regeringsförklaringen 2014 lovade Stefan Löfven att presentera ett lagförslag om kvotering om andelen kvinnor i börsbolagens styrelser inte uppgår till minst 40 procent 2016. Justitieminister Morgan Johansson har talat om att ge myndigheter möjlighet att lösa upp bolag som inte lever upp till kraven.
I en debattartikel i DN i går kritiserar fyra ledande kvinnliga näringslivsprofiler kvoteringsförslaget. Antonia Ax:son Johnson, Viveca Ax:son Johnson, Jenny Lindén Urnes och Cristina Stenbeck frågar sig om vi verkligen vill ha en lagstiftning där vi ”sorteras utifrån kön och andra faktorer som vi själva inte kan påverka”. Det är en viktig principiell invändning. Målet måste ju vara likabehandling och att motverka diskriminering. I Norge, som haft lagstadgad kvotering i drygt tio år, har många kvinnor vittnat om att de haft svårt att påverka styrelsebesluten eftersom de betraktas som ”inkvoterade”. Inte heller ledde lagen till att andelen kvinnor i ledningsgruppen ökade.
En annan kritik mot lagstadgad kvotering, som artikelförfattarna framför, är att det skulle strida mot äganderätten eftersom aktieägarnas möjlighet att bestämma över styrelsens sammansättning kringskärs.
Att det finns problem med lagstiftning innebär inte att frågan om jämställdhet i näringslivet är politiskt oviktig. Ekonomisk makt är en central jämställdhetsfråga och det är rimligt att kvinnor i lika hög grad som män återfinns i ledningsgrupper, styrelserum och bland bolagens ägare. Forskning visar också att bolag med könsbalanserade styrelser har högre avkastning och tar större samhällsansvar.
Näringslivet måste därför lägga i en högre växel för att uppnå en bättre könsbalans utan lagstadgad kvotering. En nyckel är att valberedningarna, som ofta domineras av män, breddar sin rekryteringsbas. Ett alternativ är också att ta hjälp av externa rekryteringskonsulter.
Ett jämställt näringsliv ligger i både i bolagens och samhällets intresse. Men lagstadgad kvotering är fel väg att gå.
Sebastian Sundel
Vik ledarskribent