Centerpartiet har sedan i höstas tillsammans med Vänsterpartiet gjort sig känt som partiet som står för öppenhet. Kritiken mot migrationspolitiken från regeringen och den övriga alliansen har varit stark från centerhåll. Men det finns en annan sida av myntet. Centern står i stället för en integrationspolitik med stramare tyglar och högre krav på de nyanlända.
Partiledarens Annie Lööfs tal på kommundagarna på fredagen berörde både migration och integration. Hon talade till kommunföreträdare som enigt tagit avstånd från regeringens migrationspolitik, liksom från allt samarbete som förutsätter stöd från Sverigedemokraterna. Samtidigt finns en stor oro för integrationen, och partiledningens recept är bland annat lägre ingångslöner.
Annie Lööf öppnade för att lagstifta om särskilda avtal för nyanlända, med ”betydligt lägre ingångslöner”. I första hand vill hon att arbetsmarknadens parter ska komma överens. Men det kommer inte ske. Inte så mycket beroende på löntagarintressen som på att hela konstruktionen är en usel idé.
Det är ingenting fel på analysen att trösklarna till arbetsmarknaden måste sänkas. Och att ingångslönerna är ett av de viktigaste verktygen för att åstadkomma detta. Men åtgärden måste gälla generellt på arbetsmarknaden. Särskilda ”invandrarjobb” med ”invandrarlöner” är alldeles feltänkt. Lööf kan förstås heller inte svara på naturliga följdfrågor som hur låga dessa löner ska vara eller hur lång tid det ska ta innan man får en vanlig lön.
Generellt lägre ingångslöner kommer att gynna de som har det svårast på arbetsmarknaden mest. Och där ingår utlandsfödda, särskilt de som nyligen fått uppehållstillstånd.
Det finns redan gott om lönesubventionerade jobb. Kanske för många då det redan finns problem med överutnyttjande av arbetsgivare, och att det vuxit fram en parallell arbetsmarknad. Nyanlända kan få vanliga jobb, de kan få jobb med stöd och dessutom kan de få jobb tack vare andra reformer som Centerpartiet ställt sig bakom, som ett utvidgat rutavdrag.