“Hur pratar man med någon som har lämnat verkligheten?” Det frågar sig Jani Pirttisalo, som har granskat konspirationsrörelsen Qanons spridning i Sverige för Svenska Dagbladet (SvD Dagens Story 10/5). Qanon startade med ett inlägg från en anonym användare i ett amerikanskt nätforum 2017, som menade att han hade bevis på att dåvarande president Donald Trump hade sänts för att rädda världen från eliten. Qanon-anhängare tror att världen styrs av en djävulsdyrkande elit som kidnappar barn och dricker deras blod för att hålla sig unga.
Pirttisalo beskriver det som en femstegspyramid. I botten finns sanna berättelser, som också är häpnadsväckande. Dit räknar han till exempel den massövervakningsskandal som Edward Snowden avslöjade 2013, som kan bidra till att man börjar misstro myndigheter och makthavare. Nästa steg är spekulationer om verkliga händelser. Därefter följer berättelser som för de allra flesta framstår som absurda, men som inte är skadliga. Det fjärde steget är skadliga idéer, antingen för en själv eller för samhället i stort, som att klimatförändringarna är en bluff eller misstro till modern medicin. Det sista steget är Qanon, alltså tron på en makthungrig elit som kidnappar barn. Det är förstås svårt att förstå hur någon kan börja tro på dessa idéer, och att det ofta går fort. Men även om det går fort så sker det gradvis: mellan varje steg i pyramiden är glidningen inte så stor. Men många små glidningar blir tillsammans ett stort – och absurt – hopp.
Dessa idéer saknar stöd, men det hindrar dem inte från att spridas. Och när idéerna väl har fått fäste så är de svåra att avvärja. Tron på konspirationsteorier är på många sätt en extrem form av den snedvridning de flesta av oss lider av i någon utsträckning, så kallad konfirmationsbias. Den gör oss särskilt mottagliga för information som bekräftar det vi redan tycker och tänker. Den som söker information som bekräftar den bild hen har av världen, kommer att hitta den.
Detta stämmer förstås in på anhängare av konspirationsteorier särskilt väl, eftersom det ofta ingår i världsbilden att andra människor kommer att försöka övertala dem att det de tror på inte är sant. Försöken att avfärda konspirationsteorin är del av själva konspirationen, och bekräftar på så sätt den världsbild anhängarna av Qanon redan har.
Nu verkar Qanon ha fått fäste i Sverige. Det rör sig inte om en enhetlig rörelse, utan om människor som befinner sig på olika steg av ovan nämnda pyramid. Många kommer aldrig att nå det femte steget, andra är redan där. Men bilden av radikaliseringsprocessen in i Qanon ger mer generella lärdomar. Radikalisering innebär att ens världsbild successivt byts ut mot en som är skadlig för samhället och/eller en själv. Det gäller att bryta glidningen innan det har lyckats fullt ut. Att nå fram till någon som redan lämnat verkligheten är nästintill omöjligt.