Ledare: Förbud biter inte på Förintelseförnekare

I våras berättade justitieminister Morgan Johansson (S) att regeringen vill kriminalisera Förintelseförnekande. "De som försöker få världen att glömma och blanda bort korten, de måste stå till svars för det", sade Johansson då (SR, 14/4). 

På en pressträff i torsdags sade ministern vidare att Förintelsens överlevande blir allt färre, att sociala medier underlättar spridandet av konspirationsteorier och att de antisemitiska krafterna ökar. En parlamentarisk kommitté, under ledning av justitierådet Stefan Johansson, får därför i uppdrag att se över möjligheterna till lagstiftning som förbjuder förnekande av Förintelsen och andra folkmord.

Morgan Johanssons och regeringens vilja att ändra lagen handlar dock inte bara om politiska övertygelser. EU vill att Sverige går längre i lagstiftningen. "Jag vill inte hamna i situationen att Sverige hamnar i EU-domstolen, till exempel med Polen för att vi inte har en tillräckligt stark lagstiftning mot antisemitism", som Johansson sade på pressträffen i torsdags (DN, 21/10). Liknande argument har framförts för förbud mot rasistiska organisationer.

Men yttrandefriheten och andra demokratiska principer, som föreningsfriheten, är känslig materia. Det finns goda skäl till att Sverige genom åren inte har förbjudit partier, organisationer eller Förintelseförnekande.

Att antisemitismen är ett allvarligt problem som måste bekämpas är en självklarhet. Årskull efter årskull behöver få möjligheter att åka på Förintelseresor. Skolan har en avgörande roll i att lära ut fakta och källkritik som sticker hål på rasistiska lögner. 

Det finns betydligt bättre sätt att motverka antisemitism än att kriminalisera påståenden. Vilka övergrepp i historien, utöver Förintelsen, skulle man inte få förneka om förbud införs? I Frankrike har man förbjudit även förnekandet av folkmordet på armenier och kristna. Och ska även förminskande räknas som förnekande? Bortsett från gränsdragningssvårigheter måste man ställa sig frågan om förbud får felaktiga påståenden att försvinna eller ens motverkas.

Som författaren John Milton skrev redan 1644 i Aeropagitica: ”Det fördärv som censuren önskar hejda tar sig snabbare in genom andra dörrar och som inte går att stänga”.

Risken med ett förbud mot Förintelseförnekande är att det ger antisemiterna en martyrroll, rollen som de tystade, "sanningssägarna" som måste hotas med lagstiftning för att deras motståndare inte kan hantera dem i en fri debatt. 

Regeringen borde veta bättre än att införa en kontraproduktiv kriminalisering.