Förintelsen handlade inte bara om folkmord på Europas judar. Romer, utvecklingsstörda, homosexuella och andra grupper omfattades också. Kärnan i den nazistiska ideologin var de paranoida föreställningarna om judar – men dessa var samtidigt ett exempel på de föreställningar om hot mot en inbillat ”ren” och ursprunglig befolkning som vi hör ekon av också i dag.
Det är den ideologiska dimensionen som gör Förintelsen till en händelse utan historisk förebild – men samtidigt en händelse som skulle kunna inträffa igen, riktad mot i princip vilken grupp som helst. Men massmordets eller folkmordets ideologi hade inte heller kunnat få fäste hos miljoner människor utan den långa historia av fördomar, särbehandling och våld mot judar, romer och andra som präglat Europas historia under århundranden.
Termen ”antisemitiskt bakgrundsbrus”, föreställningar som är så vanliga att många inte reagerar mot dem, fångar in den kontinuitet av fördomar om judar som gjorde nazisternas folkmord möjligt. Men ett motsvarande bakgrundsbrus av schabloner och vanföreställningar om andra grupper har funnits lika länge – och finns alltjämt.
Den kände kanadensiske journalisten Doug Saunders har i boken Myten om den muslimska flodvågen kunnat påvisa att de påståenden om judar och, i vissa länder, katoliker som varit vanliga tidigare under 1900-talet numera i detalj upprepas om muslimer. Samtidigt är det också ett faktum att det antisemitiska bakgrundsbruset existerar också i den muslimska världen, där europeisk antisemitism kunnat spridas obehindrat under lång tid, och som ett resultat av dagens folkomflyttningar uppfattas som ett hot av många europeiska judar.
Vad detta mer än något annat visar är att mänsklighetens benägenhet att tillskriva människor mer eller mindre fiktiva gruppidentiteter tycks vara evig. Det finns ingen klar gräns mellan detta beteende och de tankemönster där den ena eller andra gruppen definierar sig själv i kontrast till andra som först bara är ”annorlunda”, därefter ”sämre” och till sist ”inte ens mänskliga”.
I en rasideologiskt bestämd föreställningsvärld är dessa kategorier verkliga och människor ur andra kategorier än den egna är hot som måste hållas tillbaka, kämpas ned eller utplånas. Att begreppet ”ras” ofta ersätts av resonemang om ”nationalitet” eller ”kultur” ändrar inget – det är föreställningen om givna kollektiva och oföränderliga identiteter som är problemet.
Förintelsen var grupp- eller identitetstänkandets yttersta konsekvens. Motmedlet är att aldrig ge upp tanken på den enskilda människans värdighet och människosläktets enhet.
Håkan Holmberg