Dagens Nyheter har räknat antalet anmälningar till Konstitutionsutskottet, KU, från de olika partierna och funnit att Moderaterna det senaste året står för överlägset flest, 30 stycken vilket är en fördubbling jämfört med året innan. Övriga tre allianspartier har lämnat in några få anmälningar.
Konstitutionsutskottet ska bland annat granska regeringens och enskilda statsråds arbete. Det är klart att partier som är i opposition gör fler anmälningar än de som sitter i regeringsställning. Men antalet M-anmälningar är ändå anmärkningsvärt – L, C och KD sitter ju också i opposition men är betydligt mer återhållsamma.
Moderata talespersoner motiverar givetvis detta med hänvisning till regeringens allmänna uselhet, men medger också att mängden anmälningar ingår i en taktik som går ut på att höja profilen och försätta regeringen i svårigheter. Därmed ska man avvärja trycket från den interna partiopinion som vill att allianspartierna ska ta stöd av Sverigedemokraterna för att rösta bort hela regeringen.
Denna opinion är i dag ett problem för den moderata partiledningen. Dels är tanken att fälla regeringen genom att lägga fram en gemensam alliansbudget som får stöd av SD helt orealistisk – varken L eller C är intresserade. Dels skulle en ny alliansregering, om en sådan ändå skulle installeras, inte få mindre svårigheter än regeringen Löfven. Bättre alltså att vänta till valet 2018.
Bakom ridån av KU-anmälningar sker dessutom något helt annat: samarbetet över blockgränsen ökar i flera sakfrågor som energi, bostäder och miljöpolitik. Det är naturligtvis också nödvändigt i ett läge där inget av de traditionella blocken kan få majoritet.
Så vad är problemet med KU-anmälningarna? De markerar ju ändå ett missnöje som måste få komma till uttryck?
Problemet är att Konstitutionsutskottet inte ska granska regeringens politik utan hur ärendena handläggs. Det är två olika saker. Också KU-ledamöter som tillhör ett regeringsparti ska kunna ställa sig bakom kritik mot ett statsråd från den egna sidan och de som tillhör ett oppositionsparti kan mycket väl komma fram till att en anmälan mot regeringen är ogrundad.
En regering som fnysande avvisar alla anmälningar som obefogade visar brist på respekt för riksdagens granskande funktion. Så var det på Göran Perssons tid. Men ett oppositionsparti som anmäler ”allt som rör sig” missbrukar KU på ett sätt som också kan dra ned respekten för granskningsarbetet. Och hur ska utskottet trovärdigt kunna uttala sig om verkligt maktmissbruk när det samtidigt blir överöst av lättviktiga anmälningar?
Vill M höja profilen så finns många bättre sätt: att begära särskilda debatter, att ställa interpellationer, att skriva artiklar och hålla tal.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör