Beslutet välkomnades omedelbart av regeringen i Kiev och av EU. Samtidigt rapporteras rebellerna dra tillbaka stridsvagnar från fronten i Donetsk- och Luhanskområdena. De uppskjutna valen och den militära nedtrappningen ger utrymme för riktiga diskussioner om de två regionernas ställning inom Ukraina och om Ukrainas egen kontroll över sina gränser. Det är inte länge sedan som många bedömare i stället väntade sig en ny rysk offensiv för att ytterligare öka trycket på Ukraina och lägga beslag på nya territorier.
Sannolikt anser man i kretsen kring Rysslands president Vladimir Putin nu att man har mer att förlora än att vinna på ett sådant agerande. Rysslands ekonomi befinner sig i en djup recession, som förväntas pågå också under 2016. Eftersom en regim som Putins alltid har som första prioritet att behålla makten och kontrollen över landets resurser inom sin egen krets gäller det därför att flytta fokus från Ukraina till någon annan spelplats.
Genom att engagera sig i Syrien, under förevändningen att man bekämpar terrorsekten IS, ska bilden av rysk styrka projiceras på hemmaplan. Under en kort period föreföll det också som om det fanns en samsyn mellan Ryssland och USA om att bekämpa IS utan att gå i vägen för varandra. I stället står det nu klart att Rysslands egentliga syfte är att hålla kvar Bashar al-Assads hårt ansatta regim vid makten och att ”kampen mot IS” i verkligheten riktas mot helt andra motståndsgrupper.
Då är det inte heller förvånande att ryskt flyg flera gånger kränkt Nato-landet Turkiets luftrum. Vilka motåtgärder som till sist kan bli nödvändiga från Turkiets, Natos och USA:s sida går i dag inte att förutsäga. Det ryska agerandet har gjort kriget i Syrien ännu farligare än tidigare för hela regionen.
Så här långt handlar det om ryska flygstridskrafter. Men alltmer tyder på att man också överväger att sätta in marktrupp – i så fall så kallade frivilliga som deltagit i striderna i östra Ukraina – för att i någon bemärkelse ”vinna” kriget. De trupper utifrån som står på al-Assads sida är i dag i första hand från Iran och från libanesiska Hizbollah. Men det räcker kanske inte. Och ju mer Ryssland engagerar sig desto större blir riskerna också för Putin.
Om Putin har någon strategisk plan, utöver att skapa ett intryck av rysk styrka och vinna poäng hos hemmaopinionen, är oklart. Men risken är uppenbar att Ryssland genom det engagemang som nu har inletts dras allt djupare in i kriget utan att någon väg ut står till buds. Operationen i Ukraina har kommit av sig, med svåra ekonomiska konsekvenser som följd. Vad sker om också operationen i Syrien kommer av sig?
Putin spelar mycket högt med sitt ingripande i Syrien. Kanske för högt.