I år är det mer motiverat att tala om ett frihetspris. De fyra pristagarna, från Egypten, Ryssland, Syrien och Turkiet verkar i länder där de styrande dagligen visar sitt förakt för mänskliga och demokratiska grundvärden. Valet av pristagare belyser därmed också drag som känns igen hos odemokratiska regimer genom historien.
Ett sådant drag är att kritiker, självständiga medier och fria organisationer utmålas som ”agenter” för främmande makt. Svetlana Gannusjkina, rysk matematikprofessor och människorättsaktivist, är således – enligt regimens språkbruk – utländsk agent. Hon var en av grundarna av Memorial, en frivilligorganisation som kartlägger förtrycket under sovjetperioden och har bland annat arbetat mot tortyr i ryska fängelser. Det räcker för att hon ska anklagas för att stödja extremister och vilja störta den författningsenliga ordningen.
Den turkiska dagstidningen Cumhuriyet är, med en besläktad logik, ett hot mot Turkiets nationella intressen och stöder krafter som vill störta regimen – genom att rapportera om sådant som mänskliga rättigheter, jämställdhet och sekularism. Kuppförsöket i somras mot Recep Tayyip Erdogans styre har blivit en förevändning för att försöka tysta alla typer av oberoende röster, men utvecklingen hade börjat långt före kuppen. Två av Cumhuriyets journalister åtalades redan i april för att ha ”avslöjat statshemligheter”.
Ännu en variant på samma logik är det utreseförbud som utfärdats för den egyptiska pristagaren Mozn Hassan, ledande i arbetet för att bygga upp en egyptisk rörelse för kvinnors rättigheter. Regimen anser naturligtvis –inte utan skäl – att dess eget internationella anseende skadas om en person som Mozn Hassan kan vända sig till en internationell publik, direkt på plats utanför Egypten. Därför är den uppmärksamhet som ett stort internationellt pris kan skapa så viktig – och kanske också en form av livförsäkring.
Den fjärde pristagaren är den syriska medborgarorganisationen De vita hjälmarna. Några tusen frivilliga har under inbördeskriget räddat över 60 000 personer från sönderbombade byggnader. Det är en enastående insats och en påminnelse om att det också i ett land i Syriens belägenhet finns människor som upprätthåller tanken på humanitet och ett gemensamt människovärde, medan regimen och olika sekter, klaner och politiska grupper gör sitt yttersta för att förgöra varandra.
Också De vita hjälmarna får stöd utifrån, från USA, Storbritannien och från enskilda bidragsgivare. Frihet och medmänsklighet är gränsöverskridande värden. För regimer som de i Syrien, Egypten, Turkiet och Ryssland är det gränsöverskridande alltid ett hot mot de styrande.
Håkan Holmberg