Pandemiåret 2020 trodde många att Norska Nobelkommittén skulle välja en fredspristagare som förenar världen snarare än splittrar den. Det var så att säga inte läge för enskilda aktivister som kan vara nog så prisvärda i sig, men där valet också med nödvändighet skulle bli kontroversiellt. Exempel på sådana pristagare hade varit den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj eller Hongkongs demokratiaktivist Joshua Wong.
Frågan var om man ändå kunde skicka ett budskap till auktoritära krafter, om bristen på demokrati och behovet av internationellt samarbete? Ja! Förutom till hunger och död är mat länken till krig och konflikt. Mat är också intimt förknippat med klimatförändringar, med resurser och biologisk mångfald. Samt inte minst till pandemiska virus som har sitt ursprung i mathantering. FN:s livsmedelsprogram WFP är med andra ord ett utmärkt val för Nobels fredspris.
Hunger är om inte bortglömt, så åtminstone undanträngt av klimatet, flyktingkatastrofer och andra akuta skeenden. Det är i högsta grad värt att påminna om att hunger är den främsta dödsorsaken i världen och att ungefär 821 miljoner människor, en tiondel av befolkningen, lever i hunger. Hunger är ett av de globala mål som ligger längst från att uppfyllas. Enligt målet ska all hunger vara avskaffad senast 2030.
Hans Rosling, professorn i global hälsa som avled 2017, talade ofta om hur mycket fattigdomen i världen har minskat. Han hade rätt, och därför är den utbredda globala hungern en så mycket större skandal. Klimatet kan ändå göra land obrukbart. Och att det finns resurser betyder inte att alla kan få del av dem. Mat är, och har alltid varit, ett av de effektivaste vapnen i krig och konflikter. En hungrig kan inte göra motstånd. Att framkalla svält är billigare och mer precist än kanoner.
WFP saknar pengar. I somras varnade man för att akuta nödhjälpsinsatser kanske måste ställas in. WFP hade bara 20 procent, 178 miljoner dollar, av de medel som krävs. USA är den störste bidragsgivaren men har under Donald Trumps presidenttid dragit sig undan från en rad liknande åtaganden, samt från internationella samarbeten och avtal.
Valet av fredspristagare kan ses som en hyllning till samarbete i tider när det behövs som bäst, men har blivit som mest undanträngt av nationalism och protektionism. Pandemin och klimatförändringarna känner inga nationsgränser, och utgör de svåraste utmaningarna hittills för mänskligheten. Att bekämpa hunger är enkelt i sammanhanget och pristagaren WFP ska inte behöva sakna de resurser som behövs.