”Kampen går vidare”, var budskapet från Bernie Sanders efter tisdagens förlust i primärvalet i Kalifornien. Åtminstone över de sista primärvalen och troligen hela vägen till partikonventet i slutet av juli kommer Sanders att fortsätta att försöka förstöra för Hillary Clinton. Varför? Den enda som rimligen tjänar på fortsatt demokratisk splittring är ju Donald Trump.
Trump löper en liten risk att faktiskt utmanas vid Republikanernas konvent, eftersom han är så kontroversiell och illa omtyckt inom partiet. Att Demokraterna skulle göra samma sak mot Clinton är mycket svårt att tänka sig, då de politiska skillnaderna mellan Sanders och Clinton är mycket små. En höjning av minimilönen till 15 dollar i stället för 12, för att ta ett exempel. Den enda lilla brasklappen är att 2016 tycks vara året när USA till varje pris vill välja en outsider, någon utanför etablissemanget, och att Sanders har ett på förhand betydligt bättre opinionsläge mot Trump än vad Clinton har.
Nomineringen till presidentkandidat är en stor personlig trumf för Hillary Clinton. På dagen åtta år efter att hon erkände sig besegrad av Barack Obama är hon som första kvinna bara ett steg från Vita huset. Hon vinner nomineringen trots, inte tack vare, att hon är Hillary Clinton. Som politiker har hon varit kontroversiell sedan hon tog plats som first lady bredvid Bill Clinton 1993. Ibland har kritiken varit välförtjänt, ibland har den gränsat till personförföljelse.
Det har gått ytterligare åtta år sedan maken var president, och ytterligare åtta år sedan hon som senator röstade ja till Irakkriget 2003. Clinton har distanserat sig från sitt förflutna och delvis hittat tillbaka till den hon var före politiken: advokaten som slogs för kvinnors lika rättigheter. Hon har kopplat på hbt-rörelsen och rättigheter för etniska minoriteter (som ett helhjärtat stöd till rörelsen Black lives matter) och det är grundorsaken till att hon vunnit nomineringen.
Många kommer alltid att avsky Hillary Clinton vad hon än gör. Det gäller inte bara konservativa krafter, och inte bara unga radikala Sandersanhängare. Även i stort bedöms Clinton hårdare än andra. Hon är till exempel inte den enda utrikesminister som använt sin privata e-post i tjänsten, vilket man ibland kan förledas att tro.
Donald Trump har varslat om att han kommer att hålla ett anti-Clinton-tal i nästa vecka. Han kommer att uppbåda allt han har av kvinnoförakt å den ena sidan, förakt för Washingtonetablissemanget å den andra, och det kommer att stärka honom hos vissa väljargrupper. Men för många väljare har Trump redan nått ett slags anständighetstak, och det kommer inte att främja hans kampanj att gå vidare på det spåret.
Hillary Clinton är av hårdaste virke och kommer inte att backa för Trump. Men hon behöver Sandersanhängarna för att vinna i november. Därför bör Sanders inte vänta med att erkänna sig besegrad.