Anfall är inte alltid bästa försvar. Stefan Löfven visar att han förstår det. Efter ett dygn av spekulationer om extraval stod det klart att statsministern valt att inte trappa upp konflikten utan svälja förtreten och gå riksdagsmajoriteten tillmötes.
Anna Johansson och Anders Ygeman får nu lämna regeringen. Formellt sker det genom att statsråden själva begärt att bli entledigade, men i praktiken betyder det att Stefan Löfven erkänner att ministrarna gjort sig omöjliga på grund av bristerna i hanteringen av IT-haveriet på Transportstyrelsen.
Löfvens medgörlighet med riksdagens majoritet sträcker sig däremot inte hela vägen. Den misstroendefråga som alliansen väckt och som backats upp av SD omfattar tre ministrar. Löfven tänker dock inte släppa taget om försvarsminister Peter Hultqvist. Det är ett smart drag eftersom det är den svaga punkten i misstroende-utspelet från alliansen.
Hultqvist är populär långt in i de borgerliga leden. Dessutom har han varken haft ansvar för Transportstyrelsen eller samordningsansvar i regeringen. Hans agerande går alltså inte att jämföra med bristerna hos de andra två statsråden.
Med Johansson och Ygeman ur vägen kan en misstroendeförklaring i kammaren mot Hultqvist komma att framstå som oproportionerlig i stället för att vara ansvarsfull. Det ger också regeringen en möjlighet att rikta ett anklagande finger mot bristen på resurser till försvaret under allianspartiernas mandatperioder vid makten. Löfven må leda en svag regering, men när han står upp för sin försvarsminister visar han att han är en skicklig maktspelare.
Genom att ombilda regeringen och tala om ansvar för landet har Löfven fått en möjlighet att åter rycka åt sig det inrikespolitiska initiativet. Ygeman byter plats med Tomas Eneroth, som fram till nu varit S-gruppledare i riksdagen. Eneroth blir ny infrastrukturminister. Inrikesministerportföljen går från Ygeman till justitieminister Morgan Johansson, som samtidigt lämnar över migrationsfrågorna till den erfarne nykomlingen Heléne Fritzon. Löfven passar även på att lägga över de uppgifter som den avgående Gabriel Wikström haft – folkhälsa-, sjukvård- och idrott – på Annika Strandhäll som blir socialminister.
Alliansen har hela tiden sagt att de utkräver politiskt ansvar för hanteringen av haveriet på Transportstyrelsen. Det har nu skett och oppositionen har visat att den inte är tandlös. SD-ledaren Jimmie Åkesson hade velat se regeringen falla och är besviken. Det kan han gott vara. Det parlamentariska läget har inte förändrats och en alliansregeringen stödd av SD är uteslutet. Därför är det tråkigt att Löfven i en släng av bitterhet under pressträffen i Rosenbad sänkte sig till att tala om ”de fem” borgerliga partierna.
Alliansen meddelande på eftermiddagen att misstroendeförklaringen mot Hultqvist ligger fast. Det politiska efterspelet till IT-skandalen fortsätter.
Magnus Krantz