Så skrev Sebastian Sundel på UNT:s ledarblogg i tisdags. Han fortsatte: ”Alla behandlar de fakta lite som de vill och alla saknar de en förmåga att skilja stort från smått och göra rimlighetsbedömningar.”
Det handlar alltså om radioprogrammet Studio Ett som i måndags gav utrymme för en person som inte vill vaccinera sina barn mot mässling, som om hon hade något viktigt att säga i sakfrågan . ”Du har ju läst på väldigt mycket”, som programledaren sade. Men det som lyssnarna fick höra var fel från början till slut.
Mässling är en virussjukdom som är mycket smittsam och farligare än vad många vet om. De senaste månaderna har ett utbrott av mässling, hittills i liten skala, ägt rum i Stockholm. Två vuxna och fem barn har blivit sjuka.
Även om smittan skulle stanna precis där, så är frågan viktig. I det försvarsarbete för öppenhet, saklighet och solidaritet med andra som just nu måste föras så går en av frontlinjerna vid inställningen till beprövad vetenskap och kända fakta.
Många har haft mässling som barn och klarat sig. Men två av tusen smittade dör och en av tusen får svåra hjärnskador. Små barn, gravida kvinnor och personer med dåligt immunförsvar löper större risk än andra.
Alla kan inte vaccineras. Men så länge som det övervägande flertalet vaccineras skapas en barriär mot smittspridning som innebär att också de ovaccinerade skyddas, så kallad gruppimmunitet. Om vaccinationsgraden sjunker under 93 (andra säger 95) procent dras dock skyddsnätet undan, som Isobel Hadley Kamptz påpekar i ett pedagogiskt inlägg på sajten Medievärlden.
Det betyder att vaccinering inte bara är en fråga om vilka risker man vill ta för egen del eller för sina närmaste utan bokstavligen är en fråga om solidaritet. Den som vägrar att vaccineras för egen del tror sig kanske kunna åka snålskjuts på alla andra som väljer vaccinering. Men om många tänker likadant så sjunker vaccinationsgraden och risken för en större epidemi ökar.
Visst kan det finnas ett sunt inslag av skepsis mot överheten i bakgrunden när människor tvekar inför vaccinering. Och det är sant att vaccinering i vissa fall kan medföra risker. Men här handlar det om en sjukdom som vi vetat hur vi ska motverka i mer än femtio år och om väl kända medicinska sammanhang.
I den internationella ”rörelsen” mot vaccinering, vare sig det gäller mässlingen eller andra sjukdomar, finns helt andra inslag än sådana som kan kallas för sund skepsis. Det handlar om konspirationsteorier på temat att staten eller läkemedelsföretagen bara är ute för att tjäna pengar, oftast i förening med ren pseudovetenskap. Vilda påståenden om vad olika ämnen gör och inte gör med kroppen kastas fram, utan att kunna kontrolleras. Att försvära sig åt första bästa ”alternativ” till normal medicinsk vetenskap (alltså sådan som öppet kan kontrolleras och prövas) är inte att visa sund skepsis utan ett uttryck för auktoritetstro.
Ibland hänvisar man till förment vetenskapliga studier. I fallet mässling handlar det om en rapport från 1998 som påstod att vaccin leder till autism. Men rapporten visade sig snart vara falsk. Den ansvarige läkaren, Andrew Wakefield, kunde beslås med fusk och förlorade sin brittiska läkarlegitimation. Ändå lever påståendet om autism kvar, kanske för att det tycks ge en rationell och seriös motivering till ett beslut som man av känslomässiga skäl drar sig för, alternativt för att det skenbart kan ge en förklaring till något som annars kan te sig obegripligt..
Också religiösa argument åberopas. Men man kan ju lika gärna hävda att Gud har låtit oss få denna möjlighet att hålla farliga sjukdomar i schack. Varför då avstå?
Det är oroande att denna blandning av grumliga resonemang också legitimerats av den nya amerikanska administrationen. Därför är det en viktig motståndshandling att hålla på vetenskap och fakta.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör