Den ryska propagandan förnekar som vanligt att det finns rysk trupp i de områden som de så kallade separatisterna har lagt under sig. Man medger att de två, en kapten och en sergeant, tidigare tjänstgjort i den ryska armén, men hävdar att de nu ska ha lämnat sin tjänst. Den ukrainska sidan däremot uppger att de två tillhör ett specialförband inom underrättelsetjänsten, förlagt till staden Togliatti.
Den som tar del av uppgifter om att ryska soldater i Ukraina har mönstrat av från aktiv tjänst bör först känna till att det är exakt så som den ryska närvaron i Donetsk och Luhansk organiseras. Rysk militär personal rekryteras eller kommenderas till det som i praktiken är en invasionsfront men förutsätts samtidigt säga upp sig från sin ordinarie tjänstgöring.
Den två soldaternas närvaro i östra Ukraina följer den kända mallen. Och den enda slutsats som kan dras av detta är att Ryssland inte på något sätt har för avsikt att låta situationen i öst återgå till den normala. Tvärtom är det fullt tänkbart att man försöker genomföra en ny offensiv under sommaren eller början av hösten, kanske med hamnstaden Mariupol som första mål.
Det övergripande målet tycks precis som tidigare vara att på det ena eller andra sättet se till att Ukraina inte kan bygga upp fungerande demokratiska institutioner och en normal ekonomi. I det perspektivet spelar det ingen större roll att Ryssland nu sagt sig acceptera det avtal mellan Ukraina och EU som den avsatte presidenten Viktor Janukovytj försökte omintetgöra, vilket ledde till Majdanrevolutionen vintern 2014.
Några månaders lugn vid fronten säger inget om fortsättningen. Med illa dold förtjusning hävdade den ryska regeringen i går att Ukraina nu tagit de första stegen mot statsbankrutt. Bakgrunden är att parlamentet i Kiev gett regeringen mandat att ställa in betalningen av delar av den skyhöga statsskulden.
Det handlar främst om lån från privata långivare, men också om skulder till Ryssland som härrör från den avsatte Janukovytjs tid vid makten. Förhandlingar förs med representanter för långivarna, men Ryssland vägrar att delta.
Den ukrainska regeringen känner ett behov av att hålla en fast linje mot långivarna, i hopp om att därmed kunna utverka bättre villkor än hittills. Utan skuldlättnad kan landet tvingas bryta mot villkoren för det stödprogram som Internationella valutafonden satte upp tidigare i år och dit också garantier från bland annat Sverige är kopplade.
Ukraina måste genomföra mycket omfattande reformer för att få sin ekonomi på fötter. Det kommer att ta tid, men den nuvarande regeringen är den mest reforminriktade som landet haft. Det kan inte vara till någon glädje för långivarna – bortsett från Ryssland – om den skulle tvingas att ge upp.