När partiet nu samlas i Philadelphia kan delegaterna å ena sidan glädjas åt Republikanernas destruktiva beteende och splittring på konventet i Cleveland förra veckan. Donald Trump är den mest okvalificerade och oerfarne presidentkandidaten i modern tid.
Hillary Clinton, däremot, har en meritlista som inger den största respekt. En före detta senator och utrikesminister med många års erfarenhet av nationell och internationell politik möter en skrävlande fastighetsmiljardär renons på kunskaper och substans. En promenadseger i november borde vara självklar.
Å andra sidan inser demokraterna att skillnaden mellan Donald Trump och Hillary Clinton understryker vad som ständigt återkommit under detta valår: misstron mot etablissemanget. För republikanska väljare framstår Trump som en orädd sanningssägare utan band till det förhatliga Washington. I deras ögon är han ärlig och genuin.
Hillary Clinton är förstås själva sinnebilden av etablissemang och elitism. I det faktum att hon är beprövad ligger också att hon är del av den gamla och traditionella politiken. Man vet var man har henne. Överraskningsmomenten är få.
Demokraternas strategi blir därför att kontrastera Clintons kompetens och erfarenhet mot Trumps bristande kunskaper och personliga tillkortakommanden. Med Clinton, kommer det att heta, är USA i säkra händer.
Hennes val av vice presidentkandidat, senatorn Tim Kaine, ligger också helt i linje med inställningen att till varje pris undvika risker. Kaine befinner sig i partiets mittfåra, kommer från den viktiga delstaten Virginia och är respekterad och uppskattad även av republikanska kolleger. Att han dessutom talar spanska flytande är ett plus i kampen om de alltmer inflytelserika latinoväljarna.
Men försöken att uppnå enighet i Philadelphia försvåras av Bernie Sanders anhängare och partiets vänsterflygel. Bitterheten efter förlusten i primärvalen sitter djupt och misstänksamheten och aversionen mot Clinton - trots att Sanders offentligt deklarerat sitt stöd för henne - är monumental. Det blir ingen lätt uppgift att mobilisera dem inför höstens kampanj.
Reservationerna till trots måste Hillary Clinton gälla som favorit. Hon har inte bara erfarenheten på sin sida utan också demografin. Demokraternas väljarbas är större och mer heterogen än republikanernas.
Hon blir också den första kvinnan som tar upp kampen om Vita huset. Clinton förkroppsligar därmed ett USA som blickar framåt och visar att det en gång till synes omöjliga kan genomföras. Landet har nu en svart president.
Valet kunde alltså inte vara tydligare, insatserna inte högre. Men väljarna tvekar och längtar efter något annat och något nytt. Hillary Clinton, som alltid tar det säkra före det osäkra, kan inte ta något för givet.