Men framträdandet var orkestrerat i samspel med president Obamas republikanska motståndare och åtminstone 50 demokrater, samt presidenten själv, vägrade träffa Netanyahu på dessa premisser. Och i sakfrågan om Iran och kärnteknologin är det svårt att tro att Netanyahu är uppriktig.
Företrädare för Israels militär har vid flera tillfällen markerat att den analys av hotet från Iran som är vanlig bland israeliska högerpolitiker är långt ifrån invändningsfri. Och argumentationen mot försöken att binda Iran vid ett avtal om kärnenergin är intellektuellt ohederlig.
Netanyahu är rimligen fullt medveten om detta. Däremot är det är val i Israel om två veckor. Naturligtvis önskar han vinna så många poäng som möjligt genom att ”stå upp” mot Obama och resten av världen och spela på väljarnas oro för den nationella säkerheten. Samtidigt är USA det enda land där Netanyahu kan agera som han har gjort – att utnyttja det grundmurade amerikanska stödet till Israel för att försöka förolämpa landets ledning.
Netanyahus ståndpunkt att det är fel att över huvud taget försöka åstadkomma ett avtal med Iran delas av politiker på den amerikanska högerkanten. Men att många har samma ståndpunkt betyder inte att den är hållbar. Skulle förhandlingarna avbrytas så återstår inget annat sätt att försöka begränsa Irans nukleära kapacitet än ett regelrätt bombkrig i stor skala.
Sanktioner har använts under lång tid och har varit kännbara, men har inte lett till att kärnenergiprogrammet avbrutits. Ingen tänkbar bombkampanj lär kunna leda till mer än att Irans kärnenergiprogram fördröjs mer än något år. Kunskap kan inte bombas bort.
Förhandlingarna om kontroll och begränsningar av Irans nukleära kapacitet syftar till att begränsa anrikningsprogrammet så att det enbart kan användas till civil kärnkraft. Ger man upp dessa förhandlingar och i stället använder militära medel så kan man vara säker på att Iran verkligen går vidare och också skaffar sig kärnvapen, samtidigt som det diskreta samarbetet mot IS bryts upp och den allmänna västfientligheten i Mellanöstern ökar ytterligare. Konsekvenserna skulle kunna bli förödande, också för Israels säkerhet.
Det finns inga garantier för att förhandlingarna med Iran lyckas. Den tidsfrist som nu gäller löper ut den 24 mars, men kan kanske förlängas.
Når man fram till ett avtal så ska också sanktionerna gradvis hävas, men den amerikanska kongressen har stora möjligheter att bromsa en sådan process. Att utan realistiska alternativ försöka underminera försöken att desarmera hotet från ett kärnvapenbestyckat Iran är inte seriös politik.