Majoriteten i Uppsala kommun vill att heltid ska bli norm för de kommunanställda. Det är ”en stor omställning som kommer att innebära betydande utmaningar”, skriver man (UNT Debatt 15/8) och det har man alldeles rätt i. Att få alla kommunala verksamheter att lägga nya scheman med otympliga heltider som enda pusselbitar är svårt nog. Men att ändra den samhällsnorm som gör att en stor andel kvinnor jobbar deltid är långt mycket svårare.
I dagarna ska 1 400 deltidsarbetare inom vård och omsorg få en enkät med frågan om de vill och kan jobba heltid. Den första motfrågan borde bli hur kommunen har tänkt sig att förbättra arbetsmiljön så att man orkar jobba fler timmar på boendet eller i hemtjänsten. De allra flesta jobbar inte deltid av bekvämlighet, utan för att de helt enkelt inte orkar mer.
Sedan kommer frågan om hur livet runt omkring jobbet ska organiseras för en heltidsarbetande ensamstående mamma. Eller för mamman vars man jobbar betydligt mer än heltid. Normförskjutningen mot ett mer jämställt samhälle tar tid. Kurvan för hur många kvinnor som jobbar heltid följer nog ganska väl kurvan för männens uttag av föräldraledighet och vab.
Politiker kan hjälpa till, genom lagstiftning och genom att organisera om verksamheten. Men då räcker det inte med god vilja och en enkät. Det måste ställas krav på verksamheterna och sättas upp ett slutdatum. Annars blir det alldeles för lätt att smita undan med hänvisning att just här fungerar det inte med heltid eller att de anställda faktiskt trivs med hur det är i dag.
Ambitionen att erbjuda heltid har funnits ett tag. I Uppsala införde alliansen rätt till heltid ”för alla anställda om de vill” 2012. Enligt SKL har sex av tio kommuner, och tre av fyra landsting, infört rätt till heltid. Men bara 5 000-6 000 varje år har gått upp i arbetstid sedan 2010. Orsakerna varierar och det bästa med Uppsalamajoritetens nya initiativ är man insett att det är ett förändringsarbete som tar tid. I stället för att bara ”införa rätt till heltid” gör man det etappvis, yrkesgrupp för yrkesgrupp och kringgärdat av information. Det bådar trots allt gott.
Kommunerna har ett speciellt skäl till att införa heltider just nu, och det är den förväntade personalbristen. Vårdbehovet stiger med en åldrande befolkning, stora pensionsavgångar är på gång och få söker utbildningarna för dessa yrken. Det blir förstås mycket lättare att fylla tomrummet om man endast erbjuder heltidstjänster.
Men då gäller det också att få folk att söka heltidsjobben. Det bästa vore förstås om alla, oavsett kön, hade möjlighet att jobba så mycket som de vill och kan. Dit är det fortfarande mycket långt kvar.