Var det verkligen Nordkorea som låg bakom cyberattackerna mot filmbolaget Sony Pictures? Ingen vet säkert, men resultatet blev i alla fall att filmen The Interview, en drift med diktatorn Kim Jong Un, stoppades över hela världen. USA:s president Barack Obama lovade ”ett proportionellt svar”, men ingen tycks heller veta om det var det som hände i tisdags när Nordkoreas internet släcktes under nio timmar.
Det kan också ha varit Nordkorea som låg bakom en liknande attack mot Sydkoreas kärnkraftsindustri i början av veckan. Men det kan även ha varit en antikärnkraftsgrupp på Hawaii. När det gäller cyberkrig är det långt ifrån självklart att kontrollen ligger hos demokratiskt valda församlingar och det här är ett problem som världen bara har sett början på.
För snart fyra år sedan var cyberkrigsföring ett tema vid Folk och förvarskonferensen i Sälen. Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) demonstrerade cyberhot mot viktiga samhällsfunktioner, som infrastruktur (järnväg, flygplatser och broar liksom it-infrastruktur), energi eller vatten och avlopp. FOI liknade gammaldags hackerattacker med fotbollshuliganer som bråkade och förstörde, medan den nya tidens cyberattacker liknades vid fallskärmssoldater, virus som tar sig in i de mest känsliga delarna av systemen, slår ut viktiga funktioner och försvinner utan spår.
EU-kommissionären Cecilia Malmström, då bland annat ansvarig för EU:s arbete mot den organiserade brottsligheten, sade att hon lyft upp it-brott som ett av fem prioriterade områden i en ny säkerhetsstrategi för EU. Hon konstaterade att det fanns ”mycket mark att ta igen”. USA låg långt före och hade 2010 kompletterat sina fyra traditionella vapenslag med ett US Cyber Command.
Men de aktuella händelserna visar att inte heller USA har kontroll på utvecklingen. Och de visar på nödvändigheten att samla världens demokratiska krafter mot detta nya hot, som varken känner nationsgränser eller gör stora hål i attackerande lands försvarsbudget, men som är ett minst lika allvarligt hot mot det fria samhället.