Brottsförebyggande rådets (Brå) nya rapport "Ungdomsrån - En kartläggning av nuläge och utveckling" visar att antalet anmälda rån mot minderåriga har mer än fördubblats mellan 2015 och 2019. Ökningen är särskilt tydlig i storstäder och storstadsnära kommuner.
Förutom hot och misshandel innehåller en del av rånen inslag av förnedring. Det kan till exempel handla om att tvingas ta av sig kläderna, få håret avklippt, bli spottad på eller tvingas pussa någons skor.
Anna Öström, projektledare för rapporten, beskriver ett typiskt rån som 2-3 pojkar mot en enskild pojke, med hot och någon form av våld (SR, 15/12). De flesta förövare har utländsk bakgrund, och är från socialt utsatta områden. De är själva ofta minderåriga. En betydande andel (77 procent) av offren har svensk bakgrund.
Brå understryker att majoriteten av ungdomarna i utsatta och särskilt utsatta områden inte begår brott. Så är det.
Det är både fel och orättvist att dra likhetstecken mellan förortsungdomar och kriminella.
Men för att komma åt dessa rån behöver man ta reda på vad de övergripande mönstren beror på. Hade det ”bara” handlat om att vilja ha dyra märkesprylar och pengar hade inslag av förnedring inte varit så vanligt.
Redan för ett decennium sedan debatterades ungdomsrånen i samband med Ruben Östlunds film Play. Filmen speglade en serie verkliga rättsfall där ett gäng pojkar i Göteborg hade rånat "medelklasspojkar" i staden. Filmen anklagades för att vara rasistisk, eftersom rånarna var mörka och offren ljusa, men den blev också prisad. Sverigedemokraterna hade året innan kommit in i riksdagen. Diskussionen blev snabbt infekterad.
Det som borde vara i fokus, då som nu, är ungdomarna som utsätter och ungdomarna som utsätts.
I Brå-rapporten nämns pengar, status, konflikter och spänning som motiv till rånen. Frågan är varför det ger status att flera ger sig på en enskild? Hur väljer man ut sina offer? Vad ligger bakom de hot mot rånoffren, som nämns i rapporten, om att ”kissa i deras munnar” eller ”våldta deras mammor”? Det finns också exempel med rasistiska uttalanden i samband med rån, som "äckliga svenne", ”kines” och "makedonjävel".
Att bli rånad som ung sätter djupa spår. Drabbade vittnar om sömnsvårigheter, att de känner skam, undviker att vara ute. Rånen skapar också en utbredd rädsla bland ungdomar. Förövarna riskerar dessutom att hamna i fortsatt kriminalitet.
Ungdomsrånen får oerhörda konsekvenser. Något alternativ till att vända utvecklingen finns inte.