Lars Werkström, rättschef vid åklagarmyndigheten, har på regeringens uppdrag lagt fram förslag om kriminalisering av terrorresor. Två års fängelse ska kunna bli straffet för den som exempelvis reser till Syrien och Irak för att föra krig för IS.
Nu får han tilläggsdirektiv av ministrarna Morgan Johansson och Anders Ygeman. Uppdraget är att undersöka om inte bara resorna utan också själva stridshandlingarna kan kriminaliseras. Sådana förslag är vanliga i debatten och har också framförts av den politiska oppositionen.
Det är lätt att önska sig en fungerande lagstiftning av detta slag. Tanken är naturligtvis att risken att få fängelsestraff i Sverige ska försvåra rekryteringen av vilsna unga män (och en del kvinnor) till terrorarmén. Men det kan också finnas en risk för att familjer med anhöriga i farozonen avstår från att söka hjälp om familjemedlemmar riskerar fängelse.
Det finns också andra typer av problem med den lagstiftning som nu föreslås eller ska utredas. Alla vill att nya bestämmelser ska ringa in IS, men att i lagen peka ut bestämda organisationer är uppenbart omöjligt. Terrororganisationer kan förgrenas åt olika håll och uppträda under andra namn än de hittills kända. På samma sätt är det omöjligt att peka ut organisationer med en viss ideologisk inriktning – det blir för trubbigt. Och domstolar ska alltid bedöma faktiska handlingar.
Inte ens utgångspunkten att en eventuell ny lagstiftning ska gälla samröre med terroristgrupper är så enkel som den kan låta. Alla är överens om att ny lagstiftning bör gälla för IS. Men det finns flera organisationer som, inte utan skäl, betraktas som terroristorganisationer av EU.
Dit hör den kurdiska gerillarörelsen PKK och dess avläggare i Syrien, PYD. Det är denna organisation som de senaste dagarna har haft framgångar i kampen mot IS. Det är inte självklart att svenskar med kurdisk bakgrund som rest till Mellanöstern för att bekämpa IS hot mot kurder ska betraktas likadant som svenskar som rest till området för att hjälpa IS att attackera kurder eller andra grupper.
En generell formulering om strid för terrororganisationer kan alltså också komma att innefatta rörelser som står på samma sida som den internationella koalition som bildats för att bekämpa IS.
Man kan då säga sig att terrororganisationer bör behandlas på samma sätt, oavsett vem de i ett visst läge stöder eller bekämpar. Men då får man antagligen ge upp ambitionen att ringa in just IS – som ju var det man ursprungligen ville.
Kanske kan dessa problem ändå lösas juridiskt. Men frågan är då hur effektiv den nya lagstiftningen blir. Terrorism är ju redan så förbjudet det kan bli, liksom folkmord och brott mot mänskligheten. Om en ny lagstiftning ska fylla sitt syfte så måste flera frågetecken rätas ut.