Men så mycket mer än just detta har inte hänt. När länsförbunden i Uppsala och Örebro och ett antal lokalföreningar bland annat i Stockholms län häromdagen åter nominerade Ohlsson var det lätt att tänka sig att syftet snarast var att peka ut henne som den naturliga efterträdaren om Björklund skulle avgå efter valet.
Men nu ställer alltså Birgitta Ohlsson upp mot Björklund inför landsmötet i november. Det bör ses mot den bakgrund av den anmärkningsvärda aktion som inträffade i höstas då några ledande personer krävde att hon skulle lämna partiledningen med motivet att hon uppträdde illojalt. Det slutade med att Ohlsson lämnade riksdagsgruppens ledning men behöll sina övriga positioner.
Birgitta Ohlsson har en ovanlig talang för att få uppmärksamhet och har alltid dragit personröster i stort antal. Hon väcker entusiasm hos många men ibland också starka reaktioner. I samband med konflikten 2016 fick hon starkt och vältaligt stöd från flera tunga personer utanför riksdagen. Det är tydligt att hon nu vill få prövat på allvar hur stort hennes stöd i partiet är – räcker det inte till partiledarposten så lämnar hon sannolikt politiken.
Nu utgår de flesta från att stödet för Björklund är tillräckligt stort. Men inte heller stödet för Björklund har någonsin prövats i ett läge där det verkligen finns en motkandidat. Frågan är om Birgitta Ohlssons utmaning sätter igång en dynamik som förändrar bilden fram till november.
Håkan Holmberg