I tisdags publicerade UNT det tredje i en rad av tunga debattinlägg, skrivet av sex tidigare rektorer och prorektorer. Två tidigare inlägg har skrivits av 17 forskare vid åtta fakulteter (26/9) och av representanter för sex studentkårer (3/10). Ännu ett inlägg, från fackligt håll, finns på unt.se.
Utgångspunkten har varit den debattartikel som publicerades i Dagens Nyheter den 18 september, skriven av Näringslivets forskningsberedning. Ämnet var rektorstillsättningar, och till bakgrunden hör att förordnandet för Uppsala universitets rektor Eva Åkesson går ut i december 2017. Näringslivets forskningsberedning, som är en fristående gruppering med anknytning till intresseorganisationen Svenskt Näringsliv, ansåg att anställdas och studenters beslutandemakt bör ”strypas” och att transparensen vid chefstillsättningar ”måste minska”. Dessutom bör det bli lättare att avsätta rektorer.
Reaktionerna har varit mycket starka. Konsistoriets (styrelsen för universitetet) ordförande Carola Lemne, som samtidigt är vd för just Svenskt näringsliv, har avkrävts besked om att hon inte står bakom tankarna i debattartikeln.
Kritikerna påpekar att den modell för chefstillsättningar som skisseras i artikeln kanske är begriplig och motiverad inom näringslivet. Men universitet är inga företag och rektor är ingen vd. En helt avgörande synpunkt är att rektors legitimitet som främsta företrädare för universitetet, som en institution för kvalificerad forskning och undervisning, förutsätter just den breda förankring och transparens som Näringslivets forskningsberedning ogillar.
Det är denna modell som med ett sammanfattande uttryck kallas för kollegialitet och som också tillämpas vid stora universitet som Uppsala, Lund och Stockholm. Den grundläggande principen är att den främsta företrädaren för ett fritt och oberoende lärosäte bör vara en framstående och respekterad akademisk lärare. Det är också den modell som de tidigare rektorerna och prorektorerna vill hålla fast vid:
”…det kollegiala inflytandet är centralt och förutsatt vid Uppsala universitet. Att en rektor fått förtroende från universitetets lärare är en förutsättning för att det akademiska ledarskapet ska kunna fungera. Processen för rektorsvalet bör även utformas så att de anställda och studenterna garanteras ett reellt inflytande” (UNT 11/10).
Men nu har en utbredd oro uppstått över att en helt annan modell kan komma att drivas igenom när konsistoriet ska ta ställning senare i oktober. Oron förstärks naturligtvis av Carola Lemnes dubbla roller. Hennes kommentarer hittills har enligt kritikernas mening inte heller varit helt klarläggande. Många skulle uppskatta ett mer uttömmande svar på de frågor som ställts.
Håkan Holmberg