Folkomröstningen på söndag är en ödesmättad tillställning värdigt ett drama från antiken.
Men krisens faser, de olika kasten och de dramatiska förvecklingarna för framför allt tanken till uttrycket ”panta rei” – allt flyter – från Platon. De senaste dagarnas kaotiska utveckling visar att flera av de viktigaste funktionerna som utmärker en fungerande stat inte längre finns på plats. I stället för att leva under ett stabilt och förutsägbart regelverk befinner sig grekerna – och därför det övriga Europa – i ett flytande tillstånd.
Det vill säga: ingen vet vad som gäller.
Turerna kring folkomröstningen ligger därför helt i linje med sakernas tillstånd. I tisdags tycktes premiärminister Alexis Tsipras under förmiddagen ha gått Greklands långivare till mötes genom att acceptera merparten av deras krav på ekonomiska reformer. Börserna steg och optimismen om en lösning under ordnade former spred sig.
Men på eftermiddagen kom ett omslag. I ett tv-sänt tal vädjade Tsipras till väljarna att rösta nej på söndag till eurogruppens krav på reformer för nya lån. EU:s ledare kallades ”extremister” som ägnade sig åt ”utpressning”.
Reaktionen från förbryllade och irriterade EU-länder summerades väl av den belgiske finansministern Johan von Overtveldt: ”Den grekiska regeringen ber det grekiska folket om ett mandat. Det är mycket svårt att förhandla med en regering som letar efter ett mandat.”
Inte minst är det svårt att förhandla med ett land som närmast sätter en ära i att vägra inordna sig i det byråkratiska maskineri som är förutsättningen för att EU ska fungera. När tidsplaner åsidosätts, när överenskommelser bryts och när nya förslag i parti och minut kastas fram och dras tillbaka går det hack i maskineriet.
Ett resultat av en oerfaren och övermodig regering? En kulturkrock mellan det socialistiska Syrizias frasradikalism, främst avsedd för hemmabruk, och EU:s kultur och traditioner?
Säkert en kombination av de båda. Men krisen har en kärna. Syrizas maktinnehav vilar på löften som inte kan infrias om Grekland ska undgå ekonomisk härdsmälta. Ända sedan partiet bildade regering i januari har det utmanat den bestående ordningen genom en rad provokationer i syfte att uppnå en överenskommelse utan att behöva acceptera kraven på politiska och ekonomiska reformer.
Resultatet av detta destruktiva spel är att Grekland mött allt mindre förståelse och sympati från det övriga Europa för sitt utsatta läge. Fram till söndagens folkomröstning är därför inte EU-medlemmarna beredda att lyfta ett finger. Den politiska processen är nu helt och hållet avstannad. När allting flyter, när ingen vet vad som gäller, finns det heller ingenting att förhandla om.