Finanskrisen och en busschaufför. Det var två begrepp som etsade sig fast under finansminister Magdalena Andersson (S) många budgetdragningar på måndagen. Ingetdera var ett tecken på gott självförtroende, på att den historiskt expansiva budgeten verkligen kommer att lösa Sveriges problem.
Det var finanskrisen 2008-2009 som gjorde företrädaren Anders Borg (M) till stjärna och Sverige till ett internationellt föredöme. Krishanteringen den gången var egentligen bara en fortsättning på Göran Perssons tankar, som sedan 2014 vårdats av Magdalena Andersson. 1990-talskrisen får inte upprepas. Budgetdisciplin, krona för krona. Nu angriper plötsligt Andersson sin företrädare för att ha varit snål, bara för att motivera sin egen miljardrullning.
Det borde inte vara svårt att motivera satsningar efter ett och ett halvt års pandemi och med den senaste klimatrapporten från IPCC i färskt minne. Budgetdribblet med Centern och Vänstern ställer till det, förstås. Men det är inte där finansministern får störst problem. Det är när hon ska lyfta in det egna partiets prioriteringar. Och det är där som busschauffören kommer in i bilden.
Den som kör buss kan inte gå på barnens utvecklingssamtal, enligt finansministern. Orättvist, slår hon fast, och ger hen sex lediga dagar till från och med nästa år. Bor chauffören ihop med den andra föräldern blir det tre dagar var. Det är ju inte bara samtalen, utan också studiedagar, planeringsdagar och annat som ställer till det. Lite luft i systemet för stressade föräldrar är av största vikt inför valåret, mumlar finansministern på när hon presenterar ”familjeveckan”.
Socialdemokraterna blir med budgeten till ett offer för sin egen väl beprövade missnöjesretorik. När alla får allt, 74 miljarder i extra utrymme, får ju många relativt sett mindre. Knappt två procent av reformutrymmet, så mycket var den eftersatta skolan värd, enligt kritikerna. Nå, skolan finansieras ju huvudsakligen av kommunerna, som också får ökade statsbidrag.
Rättsväsendet däremot, från polisen till åklagare, domstolar och kriminalvård, är helt och hållet en statlig angelägenhet. Lag och ordning är dessutom väljarnas näst viktigaste valfråga (Novus). För arbetet med tryggheten på gator och torg, mot de kriminella gängen i utsatta områden, mot våld i nära relationer, hedersvåld och sexuellt våld tilldelas hela den eftersatta rättskedjan två miljarder kronor extra. Familjeveckan kostar 3,5 miljarder att införa.
Den stora frågan inför valet blir: Tycker busschauffören, med två barn i en hyreslägenhet i ett område utanför stan, att det här är en rimlig prioritering?