Samtidigt står den som förespråkar marknadshyror inför ett pedagogiskt problem. Tanken bakom nuvarande system – att reglera hyrorna så att de hålls rimliga och segregation motverkas – låter attraktiv för de flesta väljare. Att påvisa att systemet de facto har bidragit till bostadsbrist och segregation låter sig däremot inte göras utan att lufta komplexa orsak/verkan-samband.
Med nuvarande ordning bestäms hyresnivån i förhandlingar mellan hyresvärden och en hyresgästförening. Huvudregeln är att nivån ska vara densamma som för likvärdiga lägenheter på samma ort. Det betyder att kommunala bolag, utan naturligt vinstintresse, blir norm i prissättningen.
Ett exempel på hur fel detta kan bli finner vi i Ystad. Där hade det kommunala fastighetsbolaget Ystadsbostäder år 2012 ett avkastningsmål på 4,2 miljoner kronor. I förhandlingar med Hyresgästföreningen fick bolaget dock inte genomslag för sina föreslagna hyreshöjningar, vilket ledde till att bolaget inte genererade mer än 1,5 miljoner i vinst och att nödvändiga renoveringar fick skjutas upp.
Ystadsbostäder är innehavare av totalt 1 300 lägenheter, och i snitt blev alltså vinsten futtiga 96 kronor per lägenhet och månad.
Att hyrorna på den reglerade marknaden hålls nere på detta sätt minskar privata aktörers vilja att investera i hyresrätter. Hos fastighetsjättar, med storskalsfördelar, finns trots allt ett visst intresse. Men för mindre aktörer går ekvationen inte ihop. På så vis bidrar hyresregleringen till bostadsbristen, vilket vidare leder till växande bostadsköer.
I söndagens Agenda på SVT visades ett reportage med Lina Carlsson från Leksand, som för två år sedan flyttade till Stockholm. Sedan dess har hon varit tvungen att bo på fem olika adresser, i andrahand. Om sina möjligheter att få en hyresrätt via det officiella kösystemet säger hon: ”Jag som kommer utifrån Stockholm har inte en chans.”
Hyresregleringen har alltså bidragit till att i princip endast de som är födda på orten kan få ett attraktivt boende via kösystemet. Segregationen har vuxit. Utifrånkommande är hänvisade antingen till en osäker andrahandsmarknad – där hutlösa summor betalas svart – eller att köpa en bostadsrätt.
Men hur skulle det då gå om marknaden avreglerades?
I Agenda varnar Hyresgästföreningens förbundsordförande Barbro Engman för att det skulle leda till ”dramatiskt höjda hyror”. Det är visserligen sant gällande de infödda hyresgäster som i dag bor på attraktiva adresser i storstaden – vilka också är de som Engman företräder.
Men långsiktigt skulle det gynna de utifrån kommande – som i dag får bostadshoppa och betala sig sjuka längs vägen. Dels för att det skulle byggas mer med en avreglerad marknad. Dels för att det skulle uppmuntra det privilegierade fåtal, som i dag bor till underpris, att inte sitta på fler kvadratmeter än de behöver. Om det bor fyra personer i en fyra, i stället för två, räcker bostadsbeståendet längre.