Ledare: Ingen strategi i sikte

Den amerikanska utrikespolitiken är numera svårtydd. Donald Trump gick till val på ett budskap om ”Amerika först” och förespråkade en allmänt isolationistisk linje i utrikespolitiken. Det enda utanför USA:s gränser att bry sig om var kampen mot terrororganisationen IS. I denna kamp såg Trump Ryssland som en given allierad.

Men efter förra veckans vedervärdiga giftgasattack mot den rebellkontrollerade Idlibprovinsen i Syrien svarade USA med att sända 59 Tomahawkmissiler mot en syrisk flygbas. För första gången slog USA därmed till direkt mot Assadregimen, vilket innebar en helomvändning från vad Donald Trump tidigare sagt om Syrien.

Nyheten om missilattacken togs på flera håll emot väl Ledande tidningar, som tidigare blivit attackerade av Trump, hyllade nu presidentens agerande. Länder som Storbritannien och Frankrike uttryckte också sitt stöd för den amerikanska missilattacken.

Rysslands Vladimir Putin var dock inte glad. Han har genom hela Syrienkriget varit den syriske diktatorn Bashar al-Assad trogen. Med Donald Trump i Vita huset hoppades Putin slippa ett USA som lägger sig i när andra länder slaktar sin befolkning. Att nu Trump agerar på motsatt vis har gjort de rysk-amerikanska relationerna iskalla.

I detta frostiga läge mötte på onsdagen den amerikanske utrikesministern Rex Tillerson sin ryske kollega Sergej Lavrov i Moskva. Lavrov markerade under mötet hårt mot den amerikanska missilattacken, och frågade sig vad USA egentligen vill i Syrien. Den frågan kan nog varken Tillerson eller Donald Trump svara på.

Trumpadministrationen vill kraftigt minska USA:s bidrag till FN och dränera USAID, den amerikanska myndigheten för ulandsbistånd, på pengar. Det är knappast något som kommer gynna civilbefolkningen i krigets Syrien. Att skicka 59 kryssningsmissiler förändrar inte mycket i Syrien.

Samtidigt finns det inget stöd i det krigströtta USA för att gå vidare med fler militära äventyr utomlands, vilket Trump naturligtvis är medveten om. ”Jag vill inte vara världens president” som han sade i ett tal nyligen.

Vid sidan av Syrien och den försämrade relationen mellan USA och Ryssland framstår läget i Asien som alltmer osäkert. Nordkoreas diktator Kim Jong-un flexar sina militära muskler, vilket fått USA att sända krigsfartyg till Koreahalvön.

Under hela valrörelsen lyfte Trump fram Kina som en fiende till USA. Men i det spända läget på Koreahalvön är det centralt att USA och Kina kan samarbeta om Nordkorea. Inser Trump det?

Donald Trump må ha visat sig kunna vara en överbefälhavare som slår till med militär kraft när så behövs. Men som president saknar han fortfarande en genomtänkt strategi för utrikespolitiken.