I förra veckan ställde sig samtliga åtta riksdagspartier bakom den historiska satsningen på det svenska försvaret. Ytterligare 300 miljarder kronor ska lånas upp till utgifter för ett militärt och civilt försvar. Samlingen gav statsminister Ulf Kristersson ett starkt mandat att driva på för det nya Natomålet 5,0 procent av bnp (till 2035) vid toppmötet i onsdags.
Det räcker med att backa tio år för att få perspektiv på satsningarna. Våren 2015 lämnade nämligen Folkpartiet förhandlingarna med S-regeringen om försvarsbudgeten fram till 2020. Fp ville se ytterligare 17 miljarder kronor i förstärkning, nästan lika mycket som ÖB krävt. Moderaterna, som två år tidigare kallat försvaret ett särintresse, kunde sträcka sig till 10 miljarder medan regeringen stod fast vid 6,2 miljarder kronor. På fem år, alltså!
Året innan hade Rysslands aggression mot Ukraina kraftigt trappats upp. Halvön Krim invaderades och annekterades och under våren kunde proryska separatister ta kontroll över delar av Donetsk och Luhansk-regionerna i öster. Den ryssvänlige presidenten Janukovitj hade avsatts och det rådde knappast några tvivel om Putins långsiktiga mål för Ukraina.
Motrösterna om försvaret är få, men de finns. De pacifistiska argumenten mot upprustning i allmänhet är svaga när hoten är så konkreta. ”Det innebär en eskalering att man nu ska lägga ut så mycket pengar på militär upprustning i en värld som redan rustar för fullt”, säger Kerstin Bergå, ordförande i Svenska Freds (SVT Aktuellt 25/6). Det är alltså Ryssland och Kina som ”rustar för fullt”, vilket har pågått länge.
Vänsterdebattörer som Göran Greider oroar sig för djupa hål i välfärden med mer pengar till vapen (Studio Ett, 24/6). Man önskar att det gick att upprätta en kontakt med 1950- och 60-talets politiker som byggde ut välfärden kraftigt, samtidigt som man försäkrade sig om att de sovjetiska anspråken i närområdet hölls i schack. 4-5 procent av bnp gick till försvaret vid den här tiden.
Intressant nog befann sig en stor del av det politiska etablissemanget på Gotland när det stora Natobeslutet fattades. Den strategiskt viktiga ön mitt i Östersjön, 30 mil från Kaliningrad, är helt central för kontrollen över hela norra Europa. Gotland har också återmilitariserats och i måndags kom beskedet att Sverige köper Luftvärnssystemet IRIS-T SLM för nio miljarder kronor, bland annat som skydd till ön.
Nio miljarder kronor hade väl smakat gott för skolan, vården och omsorgen. Men omsorg om vilka och hur? Framtida självbestämmande om skattepengarna och statsapparaten är tyvärr den grundläggande frågan 2025.