Det gammaldags begreppet kateder var symbolen för att fler elever skulle ha fler lärarledda lektioner. Och att just lektionstiden med läraren var skolans viktigaste uppgift.
Det sista är förhoppningsvis sant. Men i debatten om vad lärarna ska eller bör göra finns det samtidigt en risk att just katedern tillmäts större betydelse än vad som är önskvärt.
Dagens Nyheter publicerade häromveckan en artikel till vilken man bett sju lärare från olika delar av landet att bokföra hur de disponerade sin arbetsvecka.
Redovisningen delades upp i fyra delar: undervisning, planering, övrig tid samt hemarbete. Hur mycket tid varje lärare ägnade åt var och en av delarna varierade. Sannolikt varierade också bedömningen av vilka arbetsuppgifter som hörde till vad. Om man satt hemma och planerade lektionerna, var det då planering eller hemarbete?
Syftet med artikeln går dock inte att missförstå; lärarna ägnar en stor del av sin arbetstid åt annat än att stå framför klassen, med eller utan kateder.
Egentligen är detta inte alls konstigt. Konstigt blir det först om man faller in i den mer eller mindre populistiska argumentationen om att läraren egentligen bara gör nytta när hen står framför klassen.
Dessutom är detta något som gäller många yrken. Till journalistens arbetsdag hör mycket som inte direkt kan hänföras till den artikel som står att läsa i tidningen dagen efter. Kontakt med läsare, att uppdatera sig i olika frågor, läsa mejl och väldigt många pressmeddelande som aldrig resulterar i artiklar, och så vidare. Liknande exempel kan hämtas från många yrkesgrupper.
För vem ska planera lektionerna om inte läraren som ska hålla dem? Vem bör ha föräldrakontakten om inte klassens mentor? Vem ska rätta proven om inte läraren som hållit lektionerna och som behöver en feedback på vad eleverna lärt sig?
Många lärare uppskattar att kunna sköta en del av arbetet hemifrån, andra vill hellre ha en bra arbetsplats på skolan.
Och det är väl här vi kan hitta en förklaring till läraryrkets fortfarande låga popularitet (för att komma in på lärarhögskolan i Borås krävs i höst bara 0,05 poäng på högskoleprovet).
Förutsättningarna runt omkring spelar stor roll. Fem av de sju lärarna i DN-artikeln redovisade mer än 40 timmars arbetsvecka. På många håll bidrar dåliga skollokaler till ökad stress. Administrativa arbetsuppgifter som inte upplevs som meningsfulla tar för stor tid. Plus att lönen kanske inte alltid står i paritet med arbetstid och den egna utbildningens längd.
Den tid läraren tillbringar framför klassen är och kommer alltid att vara den viktigaste delen av arbetstiden. Men just den lektionstiden får sämre kvalitet om man inte kunnat förbereda den ordentligt, eller om man inte hunnit fortbilda sig, eller om man har ett par elever i klassen för vilka man försummat föräldrakontakten.
Kunskapens träd har många grenar.