Det finns inget sådant som kostnadsfritt inträde till ett statligt museum. Däremot kan entrén vara avgiftsfri. Men innebörden av detta är inte att det är gratis, utan att kostnaden fördelas på alla skattebetalare (och eventuella sponsorer utifrån).
Därför borde regeringen kunna kosta på sig att använda språket korrekt när den nu föreslår att avgiften för att besöka statliga muséer tas bort. Förslaget är nämligen bra ändå.
Många stora muséer runt om i världen har avgiftsfritt inträde. I Sverige avskaffade alliansregeringen det avgiftsfria inträdet till statens muséer kort efter tillträdet 2006. Det var inte okontroversiellt ens bland regeringspartierna, men den moderata kontrollen av finansdepartementet avgjorde saken.
Visst kunde finansen dra in lite extra pengar på marginalen genom att införa avgifter. Men många har också vittnat om hur bilden av museibesökarna förändrades: Besökarna blev färre och det blev också färre ungdomar och färre äldre och mindre blandning ekonomiskt och socialt. Även om avgiften för varje enskild besökare i sig inte är förskräckande hög så är den ändå en tröskel som gör att många väljer att tillbringa ett par timmar på annat sätt.
En invändning mot förändringen är naturligtvis att staten på detta sätt gynnar sina egna muséer medan sådana som drivs privat eller på annat sätt missgynnas. Men muséer är knappast en verksamhet där man kan tala om normal konkurrens mellan olika utövare. Snarare handlar det om att staten – liksom kommunerna - har ett ansvar för att bidra till folkbildningen och intresset för kulturarvet. I Stockholm har kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) därför gjort tvärtemot vad allianskamraterna i regeringen gjorde och sett till att de kommunala muséerna i Stockholm är avgiftsfria.
Kan vi hoppas att alla allianspartier avstår från att försöka upphäva just detta förslag från den nya regeringen? Den ekonomiska betydelsen är liten, men symbolvärdet är stort. Och privata muséer borde kunna få stöd för att hålla nere entréavgiften.