Ända sedan detta avdrag för hushållsnära tjänster infördes 2007 har det varit kontroversiellt. För en dryg vecka sedan menade riksdagsledamoten Ali Esbati (V) att RUT hade tillkommit för att förse rika människor med ”tjänstefolk” till en billigare peng.
Inte nog med att Esbatis yttrande var plumpt och nedlåtande mot dem som verkar i hushållstjänstebranschen – han har dessutom fel i sak.
RUT – som står för Rengöring, Underhåll och Tvätt – är ett avdrag om max 50 000 kr per person och år, som får göras vid inköp av exempelvis städtjänster. Rent konkret går det till så att köparen endast faktureras för halva arbetskostnaden efter ett utfört jobb. Den återstående halvan betalar Skatteverket – efter en ansökan från utövaren av tjänsten.
Men vad har då utfallet av denna statliga skattesubvention av hushållstjänster blivit?
Under veckan som gick offentliggjordes statistik om RUT, som Centerpartiet beställt från Skatteverket. Denna visade att sju av tio som nyttjar avdraget har en lön som ligger under 32 000 kr i månaden samt att majoriteten av användarna utgörs av flerbarnsfamiljer och äldre. Sedan RUT infördes har det stadigt ökat i popularitet över hela landet.
Socialdemokraterna vill halvera det maxavdrag som RUT medger – det vill säga minska detta till 25 000 kr per person och år. Vänsterpartiet vill avskaffa RUT helt och hållet – städa det egna hemmet kan människor göra själva, menar partiet. Detta visar tydligt på att städning fortfarande ses som en ”ful” aktivitet i många sammanhang. Åtminstone hörs inga brandtal från V om att alla borde baka sitt eget bröd och sluta äta på restaurang.
Faktum är dock att RUT har möjliggjort ett ökat företagande inom städbranschen och att denna har genomgått en professionalisering. Arbetstillfällen har skapats och jobb som tidigare utfördes svart och oskattat har blivit vita, medan anställningsvillkoren har blivit tryggare. Yrkesstoltheten har sannolikt vuxit.
En smula ironiskt är det allt att ett parti som annars gärna värnar om såväl låginkomsttagare som skatteintäkter vänder sig mot detta. V har uppenbarligen låst sig vid bilden av att det i huvudsak är rika människors lyxkonsumtion som understöds genom RUT, trots att 70 procent av användarna bevisligen är stressade flerbarnsfamiljer och utmattade pensionärer med normalinkomst.
Gällande de samhällsekonomiska effekterna av RUT kan slutsatserna skifta rejält beroende på partifärg.
Det skulle vara intressant att få svart på vitt om RUT är en självfinansierande reform eller inte – det vill säga om den skatt som betalas på löner och bolagsvinst inom branschen för hushållsnära tjänster har ökat mer än vad avdraget kostat.
Kanske kunde något av partierna be det andra RUT – Riksdagens utredningstjänst – att gräva djupare i detta?