Det är scenariot för de fötroendevalda på den politiska högerkanten som nu letar samarbetspartners i Europaparlamentet. För att bilda en partigrupp i parlamentet krävs att 25 ledamöter från åtminstone sju länder ansluter sig.
Övningen är dock allt annat än enkel. Det är en brokig skara av partier med olikartad historik – och varierande grad av populism, rasism och EU-fientlighet – som ska försöka enas. Dessutom måste ryktet hos de tilltänkta vapendragarna ständigt tas i beaktande, så att gruppen inte fläckas ner onödigt mycket.
Efter succén i EU-valet nyligen har de brittiska EU-kritikerna i Ukip haft svårt att locka tillräckligt många medlemmar till sin grupp Frihet och demokrati i Europa (EFD). Där ingår förutom Ukip, bland andra, Beppe Grillos italienska femstjärnerörelse och litauiska Ordning och Rättvisa. Samtidigt har Dansk folkeparti och Sannfinländarna lämnat gruppen för att gå med i Europeiska konservativa och reformister (ECR), med brittiska Tories i spetsen.
Ukip valde därför att – inte utan vissa betänkligheter, får man förmoda – öppna dörren för Sverigedemokraterna. SD har tidigare fått ”nej tack” av ECR på grund av sitt nazistiska ursprung.
Beslutet har kritiserats hårt i Storbritannien och men Ukips partiledare Nigel Farage rättfärdigar beslutet med att parlamentarikerna Kristina Winberg (SD) och Peter Lundgren (SD) har tagit avstånd från SD:s förflutna i ett brev. Och nöden har, som bekant, ingen lag.
De konservativa i ECR såg ett tag ut att bli tredje största grupp i parlamentet, men har nu passerats av liberalerna i ALDE. SD fick, som sagt, kalla handen av ECR. Sannfinländarna hälsades däremot välkomna, trots att Jussi Halla-aho – en av partiets två ledamöter – har dömts för hets mot folkgrupp, efter att ha yttrat sig i rasbiologiska och hatiska termer gällande somalier.
Marine Le Pen i franska Front National har stora problem med att samla tillräckligt stöd för gruppen EAF, som hon har bildat tillsammans med holländska Geert Wilders PVV. Front National gjorde ett kanonval i Frankrike men riskerar alltså att bli marginaliserade i parlamentet.
På grund av Front Nationals antisemitiska retorik har de från ECR utfrusna Sverigedemokraterna dragit sig för att, i sin tur, gå i allians med dessa. Partiet har dock varit splittrat i frågan och på Twitter skrev SDU-ordföranden Gustav Kasselstrand ”EU:s undergång och Europas räddning kommer från Frankrike!” i samband med att valresultatet offentliggjordes.
Sammantaget är bilden av hur splittrade högerpopulisterna är tydlig och processen med att hitta samarbetspartners liknar ofta en tävlan i att framstå som minst illvillig. Några väloljade samarbeten eller reellt inflytande lär det inte bli tal om. Det får övriga partigrupper stå för.