Regeringens uttalade ambition är att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet om drygt fyra år. När Stefan Löfven deklarerade jobbmålet på partikongressen 2013 försvarade han det med att det skulle hjälpa Socialdemokraterna att hålla fokus. Men problemet är att partiet trots detta alltjämt saknar en trovärdig politik för att nå målet. Koalitionspartnern Miljöpartiet är inte heller känd för att sätta jobben främst.
Alliansregeringen hade och har alltjämt arbetslinjen som ett sammanhållande kitt och en politisk vägvisare. Den rödgröna regeringen har än så länge inte ens sin egen budget att arbeta från.
Onsdagens presentation av vårpropositionen och den medföljande vårändringsbudgeten gav regeringen för första gången sedan valet en möjlighet att ta initiativet. Men även om finansminister Magdalena Andersson (S) är en skicklig debattör kunde hon inte dölja att regeringen lider av brist på idéer för hur arbetslösheten ska kunna pressas tillbaka och sysselsättningen öka.
Den nu aktuella vårändringsbudgeten ger regeringen ett begränsat utrymme att genomföra reformer under innevarande budgetår, som alltså styrs av alliansens budget. Tanken har ju aldrig varit att den ska gå att använda för att lägga om kursen radikalt, utan fånga upp justeringsbehov föranledda av förändringar i de ekonomiska prognoserna.
Nu innehåller budgeten en del lovvärda satsningar inom miljöområdet och på välfärden, samt investeringar i infrastruktur, men sammantaget imponerar den inte.
Att a-kassan höjs är inte fel eftersom ersättningen urholkats under många års tid. Däremot sticker det i ögonen att höjningen sker samtidigt som regeringen höjer arbetsgivaravgiften för unga. Höjningen finansierar bland annat de kritiserade traineejobben för unga och extrajobben för långtidsarbetslösa. Men man kan anta att många unga som i dag har riktiga jobb tyvärr får anledning att uppskatta att villkoren i a-kassan förbättras.
I vårpropositionen kan man läsa att regeringen ser något ljusare på återhämtningen i ekonomin än tidigare. Tillväxten ser ut att öka snabbare och arbetslösheten börjar ge vika. Men konjunkturen kommer inte att hjälpa Socialdemokraterna att återta jobbfrågan från alliansen. För det krävs strukturreformer som inte ter sig sannolika utifrån dagens rödgröna ståndpunkter.
I det budgetarbete som nu tagit som början – och tack vare Decemberöverenskommelsen sker i mer ordnade former än i höstas – är den röda tråden skattehöjningar för både människor och företag. Fler är att vänta längre fram under mandatperioden. Regeringen ser det som ett sätt att få ett Sverige som håller ihop. Risken är istället att det istället leder till en ekonomisk politik som säckar ihop.