Konspirationsteorier har en tendens att ta ut varandra. De alternativa förklaringarna kan inte alla vara sanna samtidigt. Det gäller såväl mordet på John F Kennedy, som mordet på Olof Palme, Estoniakatastrofen och andra spektakulära händelser.
Det är lätt att få intrycket att de dokument som nu frisläppts har nått offentligheten på grund av ett beslut av president Donald Trump – redan det ett påstående med omisskännlig konspiratorisk karaktär. Men så är det alltså inte. Hemligstämplar hävs både i USA och i andra länder efter ett visst antal år och de nu aktuella dokumenten hade släppts också med en annan president. Däremot har Trump i några fall utnyttjat sin rätt att hålla kvar hemligstämpeln.
Naturligtvis finns oklarheter kring mordet, men de gäller snarare Lee Harvey Oswalds person än själva mordet. Att Oswald, en amerikan som bott i sovjetiska Minsk, dragit till sig KGB:s intresse är självklart men bevisar i sig inte någon sovjetisk inblandning i mordet. Lika självklart är att CIA – av precis samma skäl – bör ha haft Oswald under observation men bevisar inte att CIA skulle ha legat bakom en mordkomplott.
Däremot kan man tala om ett misslyckande för polis och säkerhetstjänst i och med att Oswald kunde genomföra sin plan. Det är i så fall inte första gången som underrättelseorgan misslyckas med sina uppgifter.
När det gäller frågan vad som verkligen hände så är alltjämt den gängse bedömningen att de slutsatser som drogs av den så kallade Warrenkommissionen i allt väsentligt står sig. Om Oswald hade ställts inför rätta efter mordet så hade resultatet bara kunnat bli ett. I stället mördades han av en sjaskig nattklubbsägare, som knappast passar in i de storpolitiska konspirationsteorierna.
De som lockas av sådana teorier kommer att fortsätta spekulera. Men det krävs mycket för att den etablerade bilden av mordet ska överges.
Håkan Holmberg