Skolverket åstadkom en så kallad perfekt storm när man igår meddelade att endast varannan lärare i gymnasiet (och två av tre i grundskolan) är behöriga i sitt ämne. Rapporten satte samtidigt fokus på de flesta av skolans allvarliga problem, som sjunkande resultat, dålig lärarstatus och inte minst kommunernas bristande förmåga att som huvudmän göra något åt situationen.
Att bristande ämneskunskaper hos läraren leder till kunskapsluckor hos eleverna är förstås inte förvånande. Men reformen med lärarlegitimationer skulle ju råda bot just på luckor i lärarnas utbildning, de som saknar ett ämne kan komplettera det med det så kallade lärarlyftet. ”Kommunerna är skyldiga att skicka iväg dem … men det gör man inte”, säger utbildningsminister Jan Björklund (FP) till TT. Enligt Per-Arne Andersson, SKL (Sveriges kommuner och landsting) kan skälet vara att det är för dyrt.
En bra skola är en nationell angelägenhet. Om ens en mindre del av alla kommuner det gäller anger kostnaden som skäl för att inte fortbilda sina lärare är det skäl nog att anträda vägen mot ett återförstatligande.
Reformerna under Jan Björklunds åtta år som ansvarig minister har i stort sett varit riktiga, men ibland har de genomförts för snabbt och ibland har de bidragit till att öka lärarnas administrativa börda. Han är nog ändå besviken att han inte ens fått se antydan till vändning: ”Det kommer att dröja till 2016-2017 innan vi ser effekterna”, sade han 2011 när de flesta av reformerna sjösattes. Men problemen för skolan är djupare än så, har det visat sig.
”Regeringen lämnar ett svart hål efter sig”, kommenterar skolpolitiske talespersonen Ibrahim Baylan (S), som i stort sett är överens med Björklund om skolreformerna och som naturligtvis vet att en lång rad regeringar bidragit till detta hål. Inte minst den regering vars skolminister Göran Persson var ansvarig för kommunaliseringen av skolan.
Den mest påtagliga vändning som kunnat skönjas på senare år är trots allt lärarlönerna, genom avtal och genom förstelärarsystemet. Men att det ännu inte räcker för att göra läraryrket attraktivt visar bristen på ansökningar till lärarhögskolan och det faktum att hela fyra av tio legitimerade lärare inte ens jobbar i den svenska skolan.
Behörighetsstatistiken är den andra smällen på mindre än ett år för skolan (vinterns Pisaundersökning var den första). ”Helhetsbilden som är alarmerande. Det är dags för en nationell handlingsplan”, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström. Frågan är bara vilket genomslag en plan som iscensätts av staten får och när. Det finns ju ett uppenbart glapp när den som ska genomföra alla reformer motvilligt backar in i framtiden och kanske låter statliga extramedel försvinna i budgetens slukhål. Det finns förstås utmärkta skolkommuner, liksom ett antal dugliga, men sammantaget håller de inte måttet.