Inom en vecka ska en energiuppgörelse mellan regeringen och alliansen vara klar. Den kommer med stor sannolikhet att säkra fortsatt drift av de sex kärnkraftsreaktorer som återstår, allt annat vore orimligt. Den stora frågan är hur den ”gröna premien” till Miljöpartiet och Centerpartiet ska konstrueras, för att säkra att varken regeringen eller alliansen spricker i den viktiga energifrågan.
I blickfånget hamnar den så kallade effektskatten, som kan komma att slopas eller åtminstone minskas kraftigt. Skatten är inte den enda förklaringen till att lönsamheten sjunkit och reaktorer fått stänga, men den har helt klart bidragit till detta. Höjningen av effektskatten är samtidigt Miljöpartiets största, och nästan enda, stora förhandlingsvinst under regeringssamarbetet med S.
Om den sargade MP-ledningen ska behålla något förtroende inom partiet och hos väljarna måste man kunna erbjuda något rejält i utbyte mot slopad effektskatt. Det har spekulerats i nya, tidigarelagda mål om ett fossilfritt samhälle. Men MP kommer säkert också att kräva kraftiga subventioner på förnybar energi, och då finns risk för att Moderaterna och Liberalerna backar ur uppgörelsen.
Statliga Vattenfall ger intryck av att man står och faller med effektskatten, och riktigt så är det kanske inte. Men det kommer att kosta mycket för Sverige att följa i Tysklands fotspår och snabbavveckla kärnkraften. Enligt Ingenjörsvetenskapsakademin (IVA) minst 200 miljarder kronor (DI 23/5), främst beroende på att kärnkraftselen måste ersättas med annan, dyrare el.
Subventionerad eller ej, den förnybara energin räcker inte för att förse den svenska industrin med el under 2020-talet. Under en övergångsperiod kommer fossilkraft, i första hand från kol, att behöva importeras från Tyskland och Polen. Utsläppen av koldioxid beräknas öka med 500 miljoner ton, tio gånger de samlade årliga utsläppen i Sverige, enligt IVA. Häri ligger det orimliga i att tvinga bort kärnkraften från Sverige i nuläget.
Centerpartiet plågades svårt av energiuppgörelsen inom alliansen 2009. Nu finns det ingen anledning för Annie Lööf att ställa ultimatum. Om extremerna vad kärnkraft beträffar, MP och L, möts i en uppgörelse som innehåller satsningar på förnybart kommer Centerpartiet att gå tämligen nöjt från förhandlingsbordet.
Det måste till en bred uppgörelse nu som håller över valet 2018. I juni måste kärnkraftsindustrin fatta beslut om de investeringar som krävs för att driva vidare reaktorerna efter 2020. Och Vattenfall är som sagt pressat att vända den negativa utvecklingen. Stefan Löfven har att ta hänsyn till en regeringskollega vars hela existens i riksdagen är hotad. Snart kommer regeringen att sälja det tyska brunkolet. Det gäller att övertyga MP om att inte gradvis köpa tillbaka det för driva stålverk och massafabriker om tio år.