Författarna är starkt kritiska till vad de upplever som bristande läkarkontroll av ungdomar, och anser att varje barn ska få träffa en läkare under åren i skolan.
Rätten till elevhälsa finns dock redan. Enligt den skollag som trädde i kraft 2011 har varje skola en skyldighet att erbjuda eleverna tillgång till kurator, psykolog och läkare. Men det säger givetvis inte allt om verkligheten. Enligt en kartläggning från Skolinspektionen svarar endast två tredjedelar av Sveriges grundskolerektorer att de anser att skolläkarens tid räcker till för att täcka behoven.
Gällande kuratorer och psykologer är siffrorna bättre, men precis som författarna skriver gestaltas ofta psykiska problem hos barn i form av magont eller huvudvärk.
Huruvida den psykiska ohälsan bland ungdomar ökar är omdiskuterat. Vad man i varje fall kan slå fast är att den inte har minskat under de senaste tre decennierna. Enligt en jämförande studie mellan OECD-länderna från Världshälsoorganisationen (WHO), ligger svenska tonåringar på plats 27 av 34 gällande självupplevd psykisk hälsa.
Att ungdomar i Sverige, ett av världens mest utvecklade välfärdssamhällen, inte mår bättre kan tyckas förbryllande.
I utbildningsdebatten hörs ofta argument om att betyg, kunskapskrav och prov leder till stress bland eleverna. En skola som ställer hårdare krav skulle leda till ett ännu högre ohälsoantal, hävdar vissa kritiker. Men frågan är om förhållandet inte är det motsatta.
Enligt barnpsykiatrikern Frank Lindblad och barnläkaren Carl Lindgren, som har forskat kring ungdomars mentala hälsa, beror den upplevda oron till stor del på en ”hälsomani”. De menar att det finns en överdriven uppfattning att allt annat än ett perfekt hälsotillstånd är ett misslyckande. Den paradoxala följden blir att unga blir stressade över att de är stressade, och en negativ spiral sätts igång.
En annan orsak som forskarna lyfter fram är att begreppet ”stress” ofta missuppfattas. Att känna press och krav är inte alltid negativt – snarare tvärtom. Negativ stress, som en känsla av livsleda och att ”ingenting spelar roll”, kan vara nog så destruktiv som stora förväntningar. Det svenska skolsystemet, som alltför länge präglats av låga krav och en tanke om att elever själva ska ta ansvar för sitt lärande, kan vara en av orsaken till svenska ungdomars upplevda ohälsa.
Att ställa krav är inte samma sak som att döma en människa efter hennes prestation. Det är att förmedla ett förtroende. Att förvänta sig en prestation av en ung tjej eller kille är att visa att vuxenvärlden tror på att hon eller han kan lyckas och att det är viktigt att hon eller han försöker. Slopar man förväntningarna bidrar man till en attityd av meningslöshet. Det är inte gynnsamt om man önskar att ohälsotalen ska minska.