Är botten nådd för Miljöpartiet? Blev kongressen i Karlstad den nystart partiet så väl behöver? Ja, på sätt och vis har den nya partiledningen fått det förtroende man behöver från medlemmarna för att bedriva regeringspolitik. Gustav Fridolin och Isabella Lövin avvisade alla förslag om att riva upp migrationsöverenskommelsen och var överlag tydliga med att det nu får vara slut på de interna stridigheterna i partiet.
De nyvalda språkrören hann dock inte skaka av sig kongressdammet förrän de fick en ny het politisk potatis i händerna. Enligt Dagens Industri gjorde S och MP redan 2015 upp om att tillåta en försäljning av Vattenfalls tyska brunkolsverksamhet. Varken Fridolin eller Lövin kunde ge ett rakt svar på om detta stämde i SVT:s Agenda i söndags. Men efter att ha ringt näringsminister Mikael Damberg (S) sade Fridolin till TT att partierna är ”överens om att ägardirektiven gäller när regeringen prövar affären” men att man ändå ”kan säga nej av miljöskäl”.
Ägardirektiven från 2010 ligger kvar, har Damberg meddelat riksdagen, och enligt dessa ska Vattenfall ”generera en marknadsmässig avkastning” och leda utvecklingen ”mot en miljömässigt hållbar energiproduktion”. Det är svårt att tolka detta på annat sätt än att brunkolet ska säljas.
Kongressen handlade till stor del om MP:s politiska avtryck i regeringssamarbetet. De många och vid det här laget välkända förlusterna skulle vägas upp av allt det positiva som åstadkommits, främst på klimat- och miljöområdet. Stora framgångar som inte kan tas för givna, menade MP-ledningen. Men miljöpartister generellt tar, dessvärre för partiledningen, framgångar på miljöområdet för givna och vill ha genomslag också på andra områden.
Det märkliga var den totala frånvaron av Mehmet Kaplan och Yasri Khan i Karlstad. Deras kontakter med en främmande stats maktparti var ju själva grundorsaken till Miljöpartiets kris. Och språkröret Gustav Fridolin ifrågasätts inte heller för att han stöttat Kaplan genom hela processen, det som bidrog till att fördjupa krisen. Så länge inte partiledningen tar avstånd från kontakter av detta slag blir det svårt att få till en nystart för partiet. I helgen stod det också klart att kongressombuden inte kräver att de ska göra det.
Den återstående tiden till valet 2018 måste innebära en mognadsprocess om MP ska stanna kvar i riksdagen. Att kräva genomslag för mer eller mindre realistiska förslag och hoppas att företrädarna inte ska göra alltför oövertänkta uttalanden räcker inte. Partiet behöver en tydlig värdegrund att kunna falla tillbaka på.
De mest högljudda miljöpartisterna tycks inte förstå varför ett sjuprocentsparti inte får större politiskt genomslag då man har rätt över hela linjen. Väljarna förstår detta mycket väl, men kräver också partiföreträdare som inte svajar när grundläggande värdefrågor kommer på tal. Det är därför de inte är fler än runt fyra procent för tillfället.