De muslimska minoriteterna utsätts för etnisk rensning, förföljelse och tvångsförflyttningar. Sedan tre decennier tillbaka erkänns inte den största minoriteten, den muslimska gruppen rohingya, som medborgare i landet.
Konflikten mellan den buddistiska majoriteten och den muslimska minoriteten har pågått länge. Ända sedan andra världskriget, då rohingyafolket var lojala med Storbritannien och den buddistiska majoriteten stödde Japans invasion, har striderna fortgått. För två år sedan blossade sammandrabbningen upp i delstaten Arakan, vilket resulterade i hundratals döda och att över 100 000 människor tvingades på flykt.
Enligt en rapport från Human Rights Watch är det vanligt att buddistiska munkar uppsöker rohingyafolkets bostäder för att blockera in- och utvägar, samt för att oprovocerat misshandla invånarna. Läget blir inte bättre av att regimen som styr landet infört kraftiga inskränkningar av rohingyafolkets rättigheter i allt från att gifta sig och föda barn till begränsningar i rörelsefriheten.
Sydasiens lönsammaste traffickingindustri finns i Burma. Många muslimer har flytt till Bangladesh och Malaysia. Flyktingsmugglare ser där sin chans att tjäna en hacka genom att bedra människor. I stället för att föra flyktingarna i säkerhet säljs de vidare som arbetskraft, eller hålls tillfångatagna tills släktingar betalat en lösensumma.
Situationen har sina rötter. I början av 1960-talet tog militären över makten och skapade en stängd socialistisk stat där privat ägande och fri media förbjöds, och där oppositionella fängslades och utlänningar utvisades. Den buddistiska nationalismen var stark, och hotade de religiösa och etniska minoriteterna.
Under 2000-talet stärktes demokratirörelsen, och 2011 tog en ny regering makten från militären. Oppositionsledaren Aung San Suu Kyi släpptes från sin husarrest, politiska fångar frigavs och ekonomiska och politiska reformer genomfördes. Omvärlden nickade gillande åt utvecklingen och flera länder lättade på sina sanktioner och utbytte diplomatiska förbindelser. Men tyvärr har förhoppningarna om en demokratisk utveckling inte infriats.
Förra veckan dömdes fem journalister till tio års fängelse och straffarbete. Människorättsorganisationer menar att demokratiseringen avstannat. Staten bevakar allt som skrivs i landet och använder lagar om förtal för att tysta journalister.
Situationen slår hårt mot den muslimska minoriteten. Konflikten mellan muslimer och buddister är nämligen bland de mest riskabla ämnena att skriva om. Militären har fortfarande stort inflytande och kan underkänna den lagförändring som krävs för ett maktskifte i valet nästa år. Den demokratiska världen får inte lämna muslimerna i Burma åt sitt öde.