Migrationsverket vill utvisa Uppsalafamiljen Ahmadi som kom hit från Iran 2011. Mehdi Ahmadi är urmakare och har arbetat som det ända sedan han kom hit.
Det spelar ingen roll för Migrationsverket. I höstas visade det sig nämligen att Mehdi Ahmadis arbetsgivare hade glömt att lägstalönen hade höjts med 180 kronor till 19 680. Därmed uppfylldes inte länge kollektivavtalets norm och familjen har inte längre rätt att stanna i landet. Migrationsverkets beslut fastställdes för en vecka sedan av Migrationsdomstolen och Mehdi Ahmadi och hans hustru hungerstrejkar nu i protest.
Situationen är så orimlig att den knappt låter sig beskrivas. Kollektivavtal ska skydda arbetstagarna, inte förstöra för dem. Mehdi Ahmadis arbetsgivare lovade i höstas att rätta till misstaget, men inte ens det hjälper.
I fredags kunde UNT berätta att Migrationsverket dessutom tycks ha byggt sitt beslut på felaktiga förutsättningar. Fackförbundet Handels hävdar att Mehdi Ahmadi fått lön enligt detaljhandelsavtalet, och att något särskilt urmakaravtal inte längre finns. I så fall har han fått rätt lön och arbetstillståndet skulle ändå kunna förnyas.
Kanske är detta den utväg som den hårt prövade familjen behöver. Men Migrationsverket har mycket att svara för ändå. Familjen Ahmadi är ett mönsterexempel på hur arbetsvilliga personer kan etablera sig i Sverige och skaffa sig en egen försörjning.
Om någon gjort något fel – utöver Migrationsverket – så är det inte Mehdi Ahmadi. Ändå råkar han och hans familj ut för denna katastrof, för att den svenska byråkratin inte är förmögen att skilja det rimliga från det totalt orimliga.
Invandringspolitiken har stramats åt så att Sverige nu befinner sig i Europas absoluta bottenskikt. Men både regeringen och allianspartierna hävdar samtidigt att arbetslinjen ska gälla. Har någon på Migrationsdomstolen hört talas om detta?
Håkan Holmberg