I söndagens SVT Agenda (1/9) berättade inrikesminister Mikael Damberg (S) att alla riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna bjuds in till samtal om hur gängvåldet ska kunna stoppas. De delar inte vår värdegrund, svarade ministern på frågan om varför SD inte får vara med.
Argumentet är välbekant. Men den här gången protesterar regeringens samarbetspartier Centerpartiet och Liberalerna, som knappast delar SD:s värdegrund, mot beslutet. Låt alla delta, Sverigedemokraterna är ju med i både försvarsberedningen och de stundande samtalen för framtidens migrationspolitik, hörs från de fyra borgerliga partierna.
Hur Sverigedemokraterna ska behandlas är en gammal huvudvärk. Markera avstånd eller låta delta? Markera avstånd och låta delta?
Långt innan Sverigedemokraterna växte sig starka fick partiet Ny Demokrati dåvarande Folkpartiledaren Bengt Westerberg att resa sig ur tv-soffan 1991. Men inte ens i Westerbergs parti rådde enighet i frågan. Lars Leijonborg beskriver i sina memoarer ”Kris och framgång” att han inte ville applådera när tv-händelsen möttes med jubel på partiets valvaka. Även om Leijonborg ogillade det populistiska missnöjespartiet hade ju väljarna röstat in det i riksdagen. Samma åsiktskonflikt lever fortsatt vidare.
Här i Uppland avbokade Huddunge hembygdsförening medlemsfesten för Sverigedemokraterna i Heby. Styrelsen var oenig, men landade i att avboka. Ska föreningar få bestämma sådant själva, även om de får skattemedel? Inför valen har skolorna tidigare haft liknande diskussioner: bjuda alla partier som finns representerade, eller utesluta ett?
Till skillnad mot Ny Demokrati som snabbt försvann har varken järnrör eller rasistavslöjanden bitit på Sverigedemokraternas väljarstöd. Det finns ett pragmatiskt argument mot uteslutningsmetoden, och det är vad den ger för effekt. Exempelvis var Decemberöverenskommelsen bra i teorin, men i praktiken växte SD. Risken är att samtalen om gängkriminaliteten återigen ger partiet gratisreklam.
Centerpartiet och Liberalerna håller en klok linje. Nej, liberala partier för mångkultur och internationalism har ingen skyldighet att samarbeta med eller öppna upp för ett parti som SD. Men man får samtidigt acceptera hur väljarna har valt. Att sitta runt samma bord som andra folkvalda betyder förstås inte att man delar åsikter, eller ens legitimerar åsikter.
Partier som vill bekämpa SD behöver vinna tillbaka väljare. Det görs bäst genom fokus på sakfrågor – som gängvåldet och skjutningarna – och den egna politiken. Den som tror på sina egna idéer vet att de inte hotas av att SD sitter i rummet och kör det förutsägbara tjatet om invandringen.