Skulle det kunna hända i Sverige? Så löd förr en vanlig fråga när reportrar ville ha en kommentar på något fruktansvärt som drabbat människor i andra länder. Underförstått: här är det tryggt.
I dag hör man inte den frågan lika ofta. Världen är sammanflätad som aldrig förr. Vi vet ju alltför väl att Sverige inte har någon frisedel från mörkret. Den urskillningslösa terrorn har till och med slagit till mitt i hjärtat av Stockholm. Men trots terrordådet i april och den isande vetskapen om att det kan hända igen är terrorism långt ifrån det nya normala.
Inte bara i Sverige utan även i resten av Europa har faktiskt antalet dödsfall i terrordåd minskat kraftigt under de senaste fyrtio åren. I vår del av världen är det land som drabbats hårdast sett till offer inte Storbritannien eller Frankrike, utan Ryssland.
Statistik må vara en klen tröst i sammanhanget, men faktum är att antalet terrordåd i hela världen minskade i fjol, jämfört med 2015. Antalet attacker minskade med nio procent och antalet dödsoffer minskade med 13 procent. Detta går att utläsa ur en nyligen presenterad rapport från amerikanska utrikesdepartementet gjord av forskningscentret START vid University of Maryland.
Föga förvånande är IS och liknande grupper de värsta bödlarna. Tre av fyra dödsfall på grund av terrorism drabbar alltjämt människorna i Irak, Afghanistan, Syrien, Nigeria och Pakistan. Det är värt att reflektera över när man möts av påståenden om att terrorn är en kamp mellan civilisationer. I själva verket är attentaten slag mot all civilisation.
Vi lever med en förhöjd hotbild och i våra nyhetsflöden kommer all världens elände blixtsnabbt in på näthinnan. Men trots det är det viktigt att vardagen får ha sin gilla gång. På samma sätt som att det inte går att avstå från att ge sig ut i trafiken på grund av risken att krocka vore det orimligt att låta bli att vistas i det offentliga rummet på grund av den – i sammanhanget mindre – risken att bli utsatt för terrordåd.
Magnus Krantz