Inom Folkpartiet – numera Liberalerna – höll de aktiva givetvis inte med. De hade goda skäl för den inställningen. Men vilka slutsatser drar de i dag, när liberala värden också öppet attackeras eller ifrågasätts?
När partiet nu samlas till ett så kallat kommunalt riksmöte borde denna fråga finnas närvarande vid alla diskussioner. Attackerna kommer från flera håll samtidigt, från politiska motståndare och från mer allmänna tendenser i det politiska debattklimatet.
Den mest påtagliga av dessa är den tendens som kan kallas för en fixering vid människors identitet, som kön, religion, kulturell bakgrund eller etnicitet. Liberalismen bygger på insikten att vi alla i första hand är människor och likvärdiga individer, inte medlemmar av en viss grupp. Ett liberalt parti måste tydligt och beslutsamt stå för något annat än detta sätt att tänka, som begränsar oss alla och gör solidaritet mellan människor med olika bakgrund omöjlig.
Ännu en tendens är relativiseringen av fakta och kunskaper. Det demokratiska samtalet och den demokratiska beslutsprocessen förutsätter en kritisk förnuftstro, där fakta och resultatet av seriös vetenskaplig prövning respekteras samtidigt som vi är öppna för nya insikter och förändrade förhållanden. Konspirationsteorier och fanatism kan bryta ned det liberala samhällets grundvalar.
Föreställningarna om en hotad nationell särart – svensk eller annan – handlar både om konkret dagspolitik och om övergripande tendenser. De hårda restriktioner mot rörelser över gränserna som införts i nästan varje europeiskt land kan, till nöds, förklaras med höstens plötsliga och stora tillströmning av flyktingar. Men tillfälliga åtgärder har alltid en tendens att bli permanenta.
Om inskränkningarna och slutenheten tillåts bli princip och ideologi så förtvinar det öppna samhället och vi blir alla fattigare och okunnigare. Ett liberalt parti år 2016 borde se som en huvuduppgift att visa vägen ut ur den återvändsgränd där så många länder nu befinner sig.
Också inom Sverige attackeras grundläggande principer för ett fritt samhälle. Sverigedemokraternas Linus Bylund kallar journalister för ”nationens fiender”. Från samma parti har lagts en riksdagsmotion med krav på likriktning av den fria folkbildningen. Andra vill sätta konstnärer i fängelse eller ställa polisen under partipolitisk kontroll. Inom andra extremistkretsar, inte bara islamistiska, ifrågasätts kvinnors och mäns likaberättigande och söners och döttrar rätt till sitt eget liv.
Politiska partier är vana vid att hantera skattetryck, bidragsnivåer, och allt annat som hör hemma under begrepp som vård, skola och omsorg. Det bör de givetvis fortsätta med. Men vissa frågor är mer grundläggande. Det är de frågorna som liberaler nu måste ta på största allvar.
Håkan Holmberg