Men utvecklingen inom Moderaterna gör att grunden för samarbetet blir allt svagare. Inför valet 2018 bör de liberala krafterna inom alliansen därför avstå från ett gemensamt valmanifest och i stället presentera sin egen politik. Det skriver Liberala ungdomsförbundets ordförande Henrik Edin i Dagens Nyheter.
Edin säger i klartext det som många länge har tänkt. Alliansen blev möjlig genom den omfattande renovering och liberalisering av Moderata samlingspartiet som genomfördes under Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Den nya ledningen är i full färd med att återställa bilden av M som ett konservativt parti som ska kunna dra tillbaka väljare som förlorats till Sverigedemokraterna.
Detta kan vara taktiskt begripligt och fullt i linje med Moderaternas äldre traditioner, men är inte en väg som är möjlig för liberaler. Partier – Liberalerna och numera även Centern – som har öppenhet och internationalism som grundläggande principer kan inte tävla med dem som i stället vill bygga murar runt landet. Däremot behöver alla de väljare som faktiskt håller på öppenhet som ett övergripande värde känna att de också har politiska företrädare att rösta på.
Det betyder inte att alliansen var ett misstag eller att en ny alliansregering inte skulle kunna bildas. Men om liberala väljare ska vilja stödja en ny alliansregering så får de liberala krafternas identitet inte suddas ut.
Henrik Edin för resonemanget ytterligare ett steg. Blockpolitiken i sig kan inte betraktas på samma sätt som förut i ett läge där inget av de traditionella politiska blocken tycks kunna få egen majoritet. Om liberaler vill kunna spela en egen roll i detta förändrade landskap så måste de skaffa sig det svängrum som uppstår genom att bland annat gå till val på egna program och egna valmanifest.
Jan Björklund, som på söndag talar i Almedalen, har i en intervju i Aftonbladet sagt att alliansen har ett egenvärde. Vad han exakt menar är inte helt klart. Alliansen förändrade den politiska spelplanen när den bildades och de fyra partierna kunde visa att de förmådde regera landet tillsammans under en lång och sammanhängande period. Men nu har den politiska spelplanen förändrats på nytt, genom faktorer utanför de fyra allianspartiernas kontroll.
Då efterfrågades regeringsduglighet och förmåga att kompromissa för att uppnå sådant som alla fyra gemensamt ville åstadkomma. Nu efterfrågar många en vilja att upprätthålla värden som står under belägring, såväl internationellt som i svensk inrikespolitik.
Konservativa och liberaler reagerar olika på denna utmaning. I Moderaternas blandning av konservativa och liberala ståndpunkter så blir konservatismen i dag allt mer påtaglig. Det ökar behovet av tydlighet och självständighet hos dem som engagerat sig politiskt just för att hävda liberala värden.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör