Mycket har blivit bättre i polisens och rättsväsendets arbete mot de brutala gängmorden. Sedan ett antal år avlyssnas kommunikationen från beställare till utförare av sprängningar och skjutningar. Allt fler grova brott har kunnat avstyras och när de ändå ägt rum har gärningsmännen snabbat kunnat gripas, exempelvis efter trippelmordet och restaurangmordet i Uppsala för en dryg månad sedan.
Som alla noterat har dessa gärningsmän blivit yngre och yngre, i många fall är de barn. I fjol förekom 515 barn under 18 år som misstänkta i mordutredningar, varav 120 var under 15 år. Motsvarande siffror för 2013 var 20 respektive 4. Ett av de senaste tillskotten i lagstiftningen är därför hemliga och preventiva tvångsmedel mot barn under 15 år som föreslås träda i kraft i höst.
Men det räcker uppenbarligen inte alls. Dels därför att det förebyggande arbetet släpat efter i många decennier, kön av potentiella utförare framstår som att den är utan slut. Dels också därför att de som beställt morden fortsätter att komma undan. I höstas meddelade Polisen att man kartlagt omkring 600 personer som misstänks styra organiserad brottslighet i Sverige från utlandet. Bara cirka 150 av dessa är frihetsberövade eller ens efterlysta, bland annat beroende på dubbla medborgarskap.
Även på lägre nivåer är det svårt att få fast de skyldiga. Efter trippelmordet i Uppsala greps en 25-åring, misstänkt för att ha anstiftat morden. Han släpptes dock av åklagaren som inte ansåg att bevisen räckte. Snart hade han lämnat landet eftersom han inte belagts med reseförbud och fått sitt pass indraget.
Uppsalapolisen har inte tillräckligt med resurser för att komma åt dem som beställer de grova våldsbrotten, säger åklagaren Thomas Bälter (SR Uppland 8/6). ”Det är frustrerande. Under en våldsvåg går alla lokala resurser till den”, säger han. Johan Rydwik, kommissarie på NOA, delar den bilden och berättar att polisen har ”satt i gång med det nationella arbetet”.
Vad säger regeringen och den ambitiösa polisledningen om den senfärdigheten? Barn som skickas runt till olika adresser för att begå våldsbrott är alltså närmast en förbrukningsvara för den organiserade brottsligheten. Nyckeln finns i planeringen en nivå ovanför. När dessa får fritt spelrum, till och med fri lejd ut ur landet, görs allt arbete på gatunivån förgäves.
Anstiftan av grova brott sker inte lokalt. Utförarna skickas runt i landet med obefintlig lokalkännedom. Anstiftarna, ”mellancheferna”, borde vara på allas läppar. Även på justitieminister Gunnar Strömmers och rikspolischef Petra Lundhs nästa gång de tar till orda.