75 år var betydligt mer rimligt än dagens 65, tyckte Reinfeldt. I vintras föreslog Pensionsgruppen (M, FP, C, KD och S) att överläggningar skulle inledas med syfte att man ska ha rätt att kvarstå i tjänst till 69 års ålder (mot 67 idag).
Vi har redan en flexibel pensionsålder som bland annat leder till att vi får olika hög pension beroende på när vi börjar ta ut den. Alla dessa signaler pekar åt samma håll: Arbeta längre innan du går i pension.
Men signalerna är inte entydiga. Det finns många 65-åringar som övertalas att stanna kvar lite längre. Det finns 67-åringar som vänder tillbaka till sin gamla arbetsplats för att det saknas folk, trots att de redan valt att gå i pension.
Men det finns också 61-åringar som mellan två anställningar upptäckt att de inte är lika anställningsbara som förr. Och det beror inte på att de är fysiskt utslitna vilket i och för sig kan förekomma men som inte är lika vanligt idag som för 50 år sedan.
Mot den bakgrunden bör man ifrågasätta regeringens förslag i budgeten att höja löneskatten för personer över 65 år. Här handlar det inte om att pensionärer som arbetar (hel- eller deltid) får högre skatt, här handlar det om att det blir dyrare att anställa den personen än vad det var tidigare.
Om nu alla vill att vi ska förlänga vårt yrkesliv, varför gör regeringen så här?
En orsak kan naturligtvis vara att budgeten behöver förstärkas för angelägnare ändamål. När det gäller den höjda arbetsgivaravgiften för ungdomar försvaras den med att den i alliansregeringens version kostade mer än den smakade. Alltså dras pengarna in för att användas någon annanstans.
Samma argument kan knappast användas för höjd löneskatt för personer över 65 år. Om färre av dessa skulle arbeta på grund av den ökade kostnaden så syns det å andra sidan inte heller i arbetslöshetsstatistiken.
Det kommer alltid att finnas löneslavar som börjar längta efter pension i 50-årsåldern. Det kommer alltid finnas de som behöver lyftas ut från jobbet. Men vi kommer framför allt att få se ett ökat behov av flexibilitet. Färre vill sluta helt att arbeta vid ett bestämt datum, oavsett om det är den 65:e födelsedagen eller den 67:e. I takt med att fler och fler arbeten blir mindre beroende av fysisk närvaro kommer det också att gå betydligt lättare att behålla kompetens på hel- eller deltid.
Här går flera viljeyttringar hand i hand; den anställdes, arbetsgivarens och pensionsmyndighetens. Dock är det fortfarande svårt att få in den nya regeringens budgetförslag med höjd löneskatt för äldre i det resonemanget. Att det för den enskilde pensionären kan gå på ett ut (sänkt skatt och för en del höjt bostadsbidrag) ändrar inte att den höjda löneskatten motverkar målet om ett längre arbetsliv.