Alltsedan 1990-talet har regeringar av olika slag gjort ett dåligt jobb med att få svenska ungdomar att välja yrkesutbildningar och senare vanliga LO-yrken. Det leder till svår arbetskraftsbrist i många branscher under konjunkturuppgångar. Nästa år kan det vara dags igen.
Trygghetsfonden TSL, som hjälper kollektivanslutna som förlorat jobbet, fick se ett minskat inflöde under tredje kvartalet. Och, viktigast av allt, av de nyinkomna kunde över 90 procent få ett nytt jobb igen, visar TSL:s rapport. Allra starkast siffror ser man under september. ”Det finns många positiva tecken som tyder på att vi går mot ett starkare konjunkturläge”, säger Caroline Söder, vd på Trygghetsfonden TSL.
Förklaringarna till att färre söker sig till praktiska utbildningar och yrken har varierat genom åren. Under 1990-talet, då det svenska tv-monopolet bröts, hette det att ”alla vill bli programledare”. Senare har olika branscher frågat sig om deras arbeten helt enkelt är för tuffa, om gapet mellan en skärmbunden tonårstid och att inställa sig 07.00 på bygget och hugga i har blivit för stort.
Inget av detta stämmer förstås, i alla fall inte på en generell nivå. För det första finns det nog ingen period i historien där inte den kommande generationen ansetts oförmögen att ta över av olika skäl, varav ”lathet” kanske är det främsta. För det andra har varje ung människa en stark drivkraft att försörja sig och att hundratusentals kronor i studieskulder kanske inte alltid är rätt väg framåt. Man är olika, då som nu.
Men politiken har misshandlat yrkesutbildningarna så till den grad att ingen riktigt vet vad som gäller. De har akademiserats och sedan avakademiserats. Snåriga lärlingssystem har avlöst varandra utan att hörsamma företagens behov och önskemål. Säkrast att välja ”sam”, tänker 16-åringen. Alla verkar vilja att jag ska göra det.
Några positiva tecken från politiken, inte till denna konjunkturuppgång men kanske till nästa? F-betyget är äntligen på väg bort. Aktat att alla ändå ska lära sig läsa, skriva och räkna i skolan, att dörrar inte ska stängas i tidig ålder, är det ändå ett erkännande av att det är okej att vara skoltrött. Alla behövs och vissa kan hitta sig själva om de får lära sig ett yrke.
Sänkt skatt på arbete ska heller inte underskattas. Det ska vara en stor skillnad mot att få bidrag av olika slag och vill man jobba extra ska det löna sig ordentligt. Vad är det för fel med att tjäna bra med pengar och kunna köpa sitt drömboende innan man fyllt 25 år? Inget alls, det har bara verkat så under alltför lång tid.