Tänk om det vore så enkelt. Att man med ett enkelt pennstreck och ett antal miljarder kunde skaffa sysselsättning åt de långtidsarbetslösa samtidigt som man får fler händer i vården och omsorgen. Men fallet brukar bli hårt när omhuldade arbetsmarknadsåtgärder träffar verkligheten: matchnings- och utbildningsproblem, undanträngningseffekter och inte minst inlåsningseffekter för de arbetslösa hör till eftermälet för sådant som Alu, plusjobb och nystartsjobb.
Det hindrar inte Socialdemokraterna från att i sitt valmanifest lova 32 000 hundraprocentigt subventionerade ”traineejobb”. Alla unga garanteras ett jobb efter 90 dagars arbetslöshet. Det egentliga problemet, att så många i gruppen unga arbetslösa saknar utbildning, kommer man åt med den lösning som tidigare presenterats: en obligatorisk gymnasieskola.
Valmanifestet dignar av klassisk S-politik, och det mest klassiska är just dessa breda lösningar, att alla ska med. Här finns också en skiljelinje mot alliansen, där Jan Björklund (FP) dagen före talade om mer av individuella lösningar för Sveriges unga, till exempel en utvidgad lärlingsutbildning.
När man frigör 42 miljarder kronor till reformer (jämfört med alliansens 13) blir det naturligtvis gott om utrymme till vällovliga satsningar. Således kan S lägga mer pengar på viktiga och eftersatta områden som skolan, försvaret och infrastrukturen. Ändå är frågan när man ser det sammanhållna valmanifestet: Hur har partistrategerna tänkt?
Socialdemokraterna talar inte om när överskottsmålet i statsbudgeten ska vara uppfyllt igen. Och då har förslagen ännu inte samordnats med MP- och V-förslagen som riskerar att tynga utgiftssidan ytterligare. Därmed inleds ett vågspel med det ansvarskort som Magdalena Andersson hållit så hårt i sedan hon tillträdde. Och än värre är kanske att arbetslinjen är på väg att överges, att man åter öppnar för att kunna kallas ett bidragsparti.
A-kassan ska höjas kraftigt och sjukförsäkringen bli generösare. Skattehöjningar drabbar företag och de med högre inkomster – endast de som inte jobbar, pensionärerna, får en rejäl sänkning. Branschsubventioner är fel, har man ropat under hela mandatperioden, men det gäller bara i rut- och restaurangsektorn. I skogen och på bygget går det utmärkt.
Det återstår tolv dagar till valet och alliansregeringen borde känna sig aningen upplyft inför spurten. För fyra år sedan vände allt när de rödgröna bekände färg i början av maj. Nu dröjer det till veckan före valet innan debatten börjar handla om annat än regeringens brister. Inte heller nu finns ett sammanhållet alternativ, vilket är en poäng i sig, men snart finns tre tydliga budskap (S, V och MP) som kan resultera i någonting annat än vad många mittenväljare tänkt sig. Valet kan bli jämnare än vad någon kunde föreställa sig fram till helt nyligen.